Jag har jinxat en gång för mycket

Snörvel, pust och stånk.
Ligger hemma i skrynkelsängen, med glasögon på nästippen, röd nos och omringad av tidningskorr, näsdroppar och uppbunkrade förnödenheter. En kopp med honungsvatten och en nöd-banan.

Det var bara en tidsfråga innan jag skulle hamna här, eftersom jag fullständigt har jinxat sönder mitt briljanta immunförsvar. Barnmorskan kallar mig för stålkärring och jag har orerat sönder frasen ”Jag blir aaaaldrig sjuk” de senaste veckorna. För jag blir aldrig sjuk. Mja, till jag blir sjuk då så klart. Men inte heller då vill jag riktigt erkänna att jag är just sjuk, och efteråt förtränger jag det illa sjukdomsförloppet illa kvickt och intalar mig att det var åååår sedan jag hade feber. Sedan är jag igång igen. Jinxar.

Men nu ligger jag här. Sjuk. Tydligen.
Jinxad stålkärring.