Playa del Bottenviken, dopp i plurret och ett tröttöga

Förra veckan spenderades med gårdagens frisyr, uppknuten tröja och baddräktsuniform uppe i ett varmt Västerbotten.

Den var den sista naggande semesterveckan, så vi begav oss i väg med båt …

… hit. Till några klipphällar i Bottenviken.

Precis här spenderade vi i stort sett varenda dag. Det var nämligen pötthett.
Efter en sommar med sisådärväder, så fick vi en värmebölja med klarblå himmel serverat som ett ajöken, so long, good bye.

Adjö, adjö då sommaren!

Majken fick se horisonten för första gången.

Och känna bris, doften av hav, höra kluckande vatten, mjuk solvärme och se en och annan båt fräsa förbi.

När Majken sov under parasollet satt jag här. Lapade sensommarsol …

… och fullkomligt vältrade mig i allsköns inredningsmagasin. Jag har inte hunnit läsa mer än en rad i en bok denna sommaren, men tidningar, ja, det har jag banne mig läst.

När Majken vaknade fick hon också bada.

Doppade ena foten.

Jag höll i medan benen plaskade som en elvisp i vattnet.
Och ja, det ser ut som jag är naken, jag vet.

Innan vi begav oss hem hoppade John i plurret.

Varma och nybadade traskade vi hemåt, mot Johns föräldrars sommarstuga.

Väl hemma spöade vi Johns föräldrar i kubb, såg på när de doppade sig i vattnet (förlorarnas lott) och så lapade vi den sista augustisolen ute på bryggan.

Uppspelta gick vi tillbaka till stugan. Några doppade, andra bara väldigt glada.

Snart hade kisande skrattstrimmor bytts ut mot stora tröttögon. Inte konstigt det! Majken hade ju sett horisonten, plaskat elvisp och dessutom upplevt sin livs första värmebölja.