Allt och lite till, av Sarah Dessen
Min femte Dessen, och jag är fortfarande barnsligt förtjust i både innehåll och berättarteknik. Alltså, egentligen är det väl inte något revolutionerande över berättartekniken; historien får löpa från a till ö utan större avbrott, men det är något med tilltalet, något med det avspända sättet att berätta... Svårt att sätta fingret på, men det finns något speciellt där.
Innehållsmässigt följer Allt och lite till det som brukar utmärka Dessens böcker. Det är en utvecklingsroman, det här. En tonårstös i centrum för handlingen; Emaline, som ska börja på college efter sommaren och det stadiga sommarjobbet med uthyrningsvillor inom familjens semesteranläggning. Pojkvännen Luke; ett flera år gammalt förhållande som tappat spänningen och romantiken. Och så en främling vid namn Theo, som dyker upp på semesteranläggningen och bär med sig en aura av storstad, spänning och ett helt annat liv.
Emaline har inte för avsikt att rakt av byta ut sin gamla pojkvän för en ny, mer spännande. Men det är knappast någon spoiler att avslöja att det så småningom blir en brytning mellan Luke och Emaline, och att Theo får sin chans istället. Den stora frågan i det sammanhanget rör sig kring hur man egentligen vet när det är dags att bryta upp och om det är så säkert att det nya alltid är bättre än det gamla. I den här situationen är det två ungdomar som står inför beslutet och som ska hantera det som händer, men jag frågar mig om vuxna hanterar situationer som denna på ett dramatiskt annorlunda vis. Sårade känslor är sårade känslor, oavsett ålder. Längtan efter något annat är längtan efter något annat, oavsett ålder. Sen kanske det är så att ett tjugo år gammalt äktenskap är mer orubbligt än ett några år gammalt förhållande mellan tonåringar och att det därför står stadigare och överlever det som innebär döden för ett relativt nytt förhållande. Det i sin tur väcker frågan om det verkligen är det bästa. Ett uppbrott kanske är det bästa i någon situation, trots att förhållandet är gammalt och har fungerat hyfsat i många år? Man vet inte. Det är därför jag tänker att situationen mellan Emaline och Luke, och Emaline och Theo, är rätt allmängiltigt och kan vara värt att läsa om trots att man själv inte är tonåring längre.
Den andra frågeställningen i den här boken handlar om att välja sin framtid. Hur ska man tänka? Ska man vara strateg eller ska man tänka med hjärtat? Följa konventionen, vad folk förväntar sig - eller följa sitt hjärta? Det är inte alltid givet att dessa två överensstämmer. Vem ska ha sista ordet? Den, vars framtid det gäller? Eller den som är äldre och tycker sig veta bättre? För somliga blir det inte någon konflikt alls, för andra blir det ångestfyllt. Hela skalan finns ju! Klart värt att läsa om hur andra tar sig an det hela.
Som vanligt: jag gillar läsningen som helhet. Jag känner mig nöjd medan jag läser och jag är nöjd med hur Dessen syr ihop allt på slutet. Jag gillar verkligen Dessens böcker!
(Bild och bok från förlaget.)
Innehållsmässigt följer Allt och lite till det som brukar utmärka Dessens böcker. Det är en utvecklingsroman, det här. En tonårstös i centrum för handlingen; Emaline, som ska börja på college efter sommaren och det stadiga sommarjobbet med uthyrningsvillor inom familjens semesteranläggning. Pojkvännen Luke; ett flera år gammalt förhållande som tappat spänningen och romantiken. Och så en främling vid namn Theo, som dyker upp på semesteranläggningen och bär med sig en aura av storstad, spänning och ett helt annat liv.
Emaline har inte för avsikt att rakt av byta ut sin gamla pojkvän för en ny, mer spännande. Men det är knappast någon spoiler att avslöja att det så småningom blir en brytning mellan Luke och Emaline, och att Theo får sin chans istället. Den stora frågan i det sammanhanget rör sig kring hur man egentligen vet när det är dags att bryta upp och om det är så säkert att det nya alltid är bättre än det gamla. I den här situationen är det två ungdomar som står inför beslutet och som ska hantera det som händer, men jag frågar mig om vuxna hanterar situationer som denna på ett dramatiskt annorlunda vis. Sårade känslor är sårade känslor, oavsett ålder. Längtan efter något annat är längtan efter något annat, oavsett ålder. Sen kanske det är så att ett tjugo år gammalt äktenskap är mer orubbligt än ett några år gammalt förhållande mellan tonåringar och att det därför står stadigare och överlever det som innebär döden för ett relativt nytt förhållande. Det i sin tur väcker frågan om det verkligen är det bästa. Ett uppbrott kanske är det bästa i någon situation, trots att förhållandet är gammalt och har fungerat hyfsat i många år? Man vet inte. Det är därför jag tänker att situationen mellan Emaline och Luke, och Emaline och Theo, är rätt allmängiltigt och kan vara värt att läsa om trots att man själv inte är tonåring längre.
Den andra frågeställningen i den här boken handlar om att välja sin framtid. Hur ska man tänka? Ska man vara strateg eller ska man tänka med hjärtat? Följa konventionen, vad folk förväntar sig - eller följa sitt hjärta? Det är inte alltid givet att dessa två överensstämmer. Vem ska ha sista ordet? Den, vars framtid det gäller? Eller den som är äldre och tycker sig veta bättre? För somliga blir det inte någon konflikt alls, för andra blir det ångestfyllt. Hela skalan finns ju! Klart värt att läsa om hur andra tar sig an det hela.
Som vanligt: jag gillar läsningen som helhet. Jag känner mig nöjd medan jag läser och jag är nöjd med hur Dessen syr ihop allt på slutet. Jag gillar verkligen Dessens böcker!
(Bild och bok från förlaget.)
More posts from
