Skuggorna, av Katarina Wennstam
Den här boken hänger ihop med Svikaren och Stenhjärtat, vilket dock inte betyder att man måste ha läst dessa för att ha behållning av den här boken. Vad det betyder är att man får möta Shirin Sundin och Charlotta Lugn igen, och det är trevligt. Man får en liten dos av deras privatliv serverat samtidigt som bokens huvudsakliga berättelse rullar på, och det gillar jag.
Precis som i Wennstams tidigare böcker tar hon även här upp ett angeläget ämne och diskuterar det genom bokens händelseförlopp. Den här gången handlar det om en slags liga som har bestämt sig för att "öga för öga" är bättre än domstolens straff, vad gäller män som dömts för misshandel av kvinnor. Det är ett väldigt intressant scenario - ett realistiskt men omvänt scenario - som tål att funderas över.
Naturligtvis är det så att en fungerande rättsstat ska ha en domstol som efter rättegång utfärdar rimliga straff för de personer som bryter mot de lagar som råder i landet, och som antagits av en demokratiskt framröstad regering. Vi vill inte ha grupper av människor som går förbi domstolens beslut och utkräver mer straff, eller som straffar oskyldiga personer utifrån egen uppfattning om vilket brott som har begåtts och vilket straff som krävs. Det som gör den här berättelsen så intressant är hur noga ligan håller fast vid tanken om "öga för öga", hur de diskuterar sinsemellan vad deras handlingar gör med dem och vilka motiv de har haft för att ge sig i kast med det hela. Det är också intressant att läsa om hur samhället resonerar kring ligan och hur angelägna många män är om att få fast dem och sätta stopp för dem - men hur lite intresserade samma män kan ha varit då det handlar om att verkligen sätta stopp för mäns våld mot kvinnor. Otroligt träffsäkert känns det vid ett tillfälle, då en advokat inser att det är omöjligt att plädera "särskild grymhet" kring ligans våld mot de straffade männen - eftersom våldet som ligan använder är så exakt "öga för öga".
Det är inte trivsam läsning, direkt. Men det är angelägen läsning. Och som sagt, särskilt intressant eftersom det är ett slags omvänt scenario som spelas upp.
Precis som i Wennstams tidigare böcker tar hon även här upp ett angeläget ämne och diskuterar det genom bokens händelseförlopp. Den här gången handlar det om en slags liga som har bestämt sig för att "öga för öga" är bättre än domstolens straff, vad gäller män som dömts för misshandel av kvinnor. Det är ett väldigt intressant scenario - ett realistiskt men omvänt scenario - som tål att funderas över.
Naturligtvis är det så att en fungerande rättsstat ska ha en domstol som efter rättegång utfärdar rimliga straff för de personer som bryter mot de lagar som råder i landet, och som antagits av en demokratiskt framröstad regering. Vi vill inte ha grupper av människor som går förbi domstolens beslut och utkräver mer straff, eller som straffar oskyldiga personer utifrån egen uppfattning om vilket brott som har begåtts och vilket straff som krävs. Det som gör den här berättelsen så intressant är hur noga ligan håller fast vid tanken om "öga för öga", hur de diskuterar sinsemellan vad deras handlingar gör med dem och vilka motiv de har haft för att ge sig i kast med det hela. Det är också intressant att läsa om hur samhället resonerar kring ligan och hur angelägna många män är om att få fast dem och sätta stopp för dem - men hur lite intresserade samma män kan ha varit då det handlar om att verkligen sätta stopp för mäns våld mot kvinnor. Otroligt träffsäkert känns det vid ett tillfälle, då en advokat inser att det är omöjligt att plädera "särskild grymhet" kring ligans våld mot de straffade männen - eftersom våldet som ligan använder är så exakt "öga för öga".
Det är inte trivsam läsning, direkt. Men det är angelägen läsning. Och som sagt, särskilt intressant eftersom det är ett slags omvänt scenario som spelas upp.
More posts from
