Det var den tiden de...


Nu är alla "hej då" gjorda och det nya jobbet är påbörjat. Jag börjar med sista dagen...

Åkte till jobbet på morgonen och allt kändes som vanligt, tills jag kom in på mitt ihoppackade kontor och insåg att det faktiskt var SISTA dagen. Jag började jobba ganska snabbt för jag ville hinna färdigt innan Jesper skulle komma. Sen kom oron, "tänk om han inte kommer" han gav mig nämligen en sån kram på torsdagen som fick mig att tvivla. Till slut kom han och bara gick förbi mitt kontor med sur min som han alltid gjorde. Jag hade gjort allt mitt när klockan slog 11 och efter de så "slappade" vi bara, hela gänet åkte bort till Thools och åt gratishamburgare:)
Sen åkte vi tillbaka till etableringen och folket började "korka upp", jag satt mest med klumpen i magen och undrade när Jesper skulle åka, till slut ställde han sig upp och sa att han skulle tacka för sig. Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om sådana hjärtklappningar innan, nästan så jag trodde att jag skulle svimma. Han skakade hand med alla och tog mig sist, men jag följde med honom ut. Vi stod och kramades en stund och sen kom orden "ta hand om dig nu" då började ångesten komma sakta, sen vände han sig om och gick. Jag sprang in på mitt kontor och stängde dörren, efter kom då "pappa" Germer och ger mig en kram, då brast det totalt!!
Efter det så kände jag inte för att vara kvar längre och gick runt och kramade alla hejdå, sen satte jag mig i bilen och bara grät, ni vet sådär så man inte riktigt får någon luft. Jag skrev sms till Jesper och han ringer upp (killen som han är) och vi säger inte mycket till varandra utan sitter mest tysta, vi fick fram att vi kommer sakna varandra men inte mycket mer än så.

Nu har det gått 3 dagar som vi inte har pratat med varandra och det gör verkligen ont i hjärtat, jag önskade så att jag kunde säga "pick me, choose me" men det går inte:(

Nya jobbet, jag hatar det! hatar kontoret, hatar folket, hatar arbetsuppgifterna, hatar lunchrummet men älskar rökrummet.
Jag vet att hela situationen kunde ha varit värre men jag saknar mina kollegor, min dator, mitt kontor och min telefon HELVETE!!! Jag skulle kunna döda för att slippa denna situationen jag är i just nu. Ont i foten har jag också!!!

Är det nu man ska säga "efter regn kommer solsken"? Fan
  • Love
  • Save
    Add a blog to Bloglovin’
    Enter the full blog address (e.g. https://www.fashionsquad.com)
    We're working on your request. This will take just a minute...