Att vara sitt eget bästa

Jag kom att tänka på lågstadie- (och mellanstadie-) tiden idag. Och ju mer jag tänkte på den desto mer irriterad blev jag. För vet ni vad – så här var det:

Jag upplever att jag hade det ganska lätt i skolan. Jag erkänner – att läsa läxor var inte min starka sida. Har man lätt så blir man snabbt lat också. Varför anstränga sig om man ändå klarar sig hyfsat blir lätt en filosofi. Nackdelen är ju då att de ämnen som man verkligen hade behövt anstränga sig i (för min del tex finska) så blev också lite släpande. Men eftersom jag hade relativt lätt i skolan så räknade jag snabbt igenom matteuppgifterna på timmen och slapp därför tex matteläxa.

I lågstadiet satt vi på olika sätt i klassen – men ofta satt vi två och två – flicka och pojke. Och (surprise!) oftast placerades jag med pojkar som antingen var a) ”bråkiga”/hade mycket spring i benen, eller b) hade svårt/behövde jobba lite mer för att hinna med.

Och ju mer jag tänker på det här desto argare blir jag.

Jag förstår ju att man placerar ”bråkiga” barn bredvid barn som sitter stilla och jobbar. Jag förstår att det gynnar klassen som helhet och ger ett lugnare klimat för alla (för vem kan tänka om två ”bråkiga” sitter bredvid varandra).

Men vad innebar det för mej, personligen? Jo – antingen fick jag a) försöka tänka med någon som satt och kittlade mej, pratade med mej eller sparkade i bordet, eller så fick jag b) förklara och hjälpa till.

Och visst – det är alltid bra om man kan hjälpa. Men det var ju på min bekostnad. Hur utvecklades jag? Hur sporrades jag att lära mej mer? Bli bättre på matte?

Och en elev som ofta får höra att matte är en svag sida – hur kan denna elev hjälpas genom att sitta bredvid någon som har lätt och igen bekräfta för sig själv att hen är svag i ämnet? Borde det inte vara bättre rent utvecklingsmässigt att sitta bredvid någon som är på ungefär samma nivå?

Varför ”straffas” såna som har lätt i skolan? Istället för att försöka få alla att nå upp till det egna bästa?

I och för sig är det väldigt många år sen jag gick i låg- (och mellan-) stadiet. Jag hoppas att det inte ser likadant ut fortfarande.