Jag tycker om oss

Jag hörde hennes bestämda hälar stampa sig fram. Det finns bara buller och liv i henne, inget försiktigt alls. Inte ens halv sex på morgonen när precis allt annat är lugnt och stillsamt. Hon satte sig bredvid mig i sängen och kliade mig lite på armen. Jag log mot henne men ville inte öppna ögonen. "Mamma vakna" sa hon på det där bestämda sättet. "VAKNA". Jag försökte ta reda på om det hade hänt något. Var hon ledsen och rädd? Hade hennes bror väckt henne? "Jag tycker om Edgar, och jag tycker om dig, jag tycker om oss. Ja det tror jag" sa hon då. Det kan tyckas att orden kom från ingenstans. Men det där måste hon ha tänkt länge på. Funderat och vridit. Kanske inte förstått hela innebörden. Men ändå så har det vuxit sig större i hennes vilda hjärta och tillslut behövde hon dela med sig. Halv sex på morgonen. Det här är efterdyningar från pappans besök. Edgars separationsångest, Ediths uppgivenhet. Något vi bara får vänja oss vid helt enkelt. Jag tycker om oss. Den här lilla triaden med känslorna på utsidan och trots mellan tårna. Jag tycker om oss också. Väldigt mycket.