Mitt nya mantra!

Den kloka PT:n jag hängde lite med för ett par veckor sedan ni vet…

Hon sa att det viktigaste är att få på sig träningskläderna och ta sig ut genom ytterdörren. Altandörren går säkert också bra! Hur som helst så kan man mentalt tänka att: Det är okej även om jag bara går till Ica fem minuter bort. Det viktigaste är att jag tar mig ut. Och känns det bra går jag lite till.

Så enkelt egentligen. Och så himla klokt.

Så det är mitt mantra nu. Fast jag säger lite andra saker till mig själv. Typ: om du nu har satt på dig träningskläder och lämnat hemmet så kan du väl för fan inte bara GÅ i fem minuter?! Vem blir gladare av det? Min kropp? I don’t think so! Mina lungor som suktar efter frisk luft efter långa dagar på kontoret? Nä, inte de heller! Mina barn som vrålade ”gåååå inte mamma”? Ja, möjligen. Men det är ju inte så att jag kommer att vara ute och promenera i en vecka eller två så de klarar sig fint de med. Kom igen nu Fia Fit!

Det jag vill säga med ovanstående är följande: EN timme och FYRA minuter (ja minuterna är en viktig detalj som jag gärna vill ha med) blev det idag. Och nu är jag sådär skönt rödrosig och peppad att hjärtat bultar hårt i bröstet och jag… jag… funderar på att dra ut igen och springa…nä nu håller jag på och balla ur som vanligt… och gå till överdrift för att sedan inte röra på mig förrän i februari 2014.

Så vi stoppar här. Trevlig söndag!

*Jag vet att jag måste göra något annnat än pw:a men det tar vi på sikt, ok?!