VAB-dilemma

I dag fick jag hämta hem den här lille filuren från förskolan. Han den där med det ansträngda överläppslösa-leendet.... Han som klagat på magont hela dagen och inte ätit något på förskolan. Han som nu stoppat magen full med en massa mat och far omkring som en orkan här hemma. Den lille filuren.
Det är så svårt det där när de är precis som vanligt hemma, men på förskolan ändå inte riktigt helt kuranta. Det är verkligen väldigt sällan vi "VAB:ar" så jag ska inte beklaga mig, men när det är så här otydligt är det så svårt! Tacka vet jag feber eller andra symtom som är solklara orsaker till att behöva vara hemma. Nu känns det ju jätte tokigt att stanna hemma imorgon när han inte visar tillstymmelse till sjukdom, men tänk om man blir hemringd imorgon igen för att han ändå inte riktigt orkar med förskolans tempo. Så svårt!

Så med en halvdag på jobbet, orkanvindar till barn, grått och trist mars-väder och en helkväll själv med barnen kommer väl inte denna tisdag gå till historien som den roligaste. Men helt OK ändå. Och det ger ju ändå förutsättningar för en bättre onsdag.