I'm the queen of fucking everything


Jag sa verkligen till sonen att jag inte orkar med mer kriminalitet och droger, att jag älskar honom och alltid kommer att finnas för honom, men att jag inte fixar det där stöket längre. Jag vet, sa han. Jag sa att han borde låta det här ta sin tid, så att det blir bra, han kommer ju att hamna i fängelse annars, om det här fortsätter. Jag vet, sa han.

Han blev inte sur, han blev inte arg, världen ramlade inte ner i huvudet på mig, blixten slog inte ner, ingenting hände. Vi bara fortsatte mötet och sen tog jag, maken och sonen en lång promenad och hade det mysigt tillsammans. Pratade, skrattade, buffades. Som om inget hade hänt.

I övrigt gick mötet bra. Sonen blev sur för att han tycker inte att soc ger honom någon motivation, dvs de ger honom inte något datum - men det kan ju ingen ge. Han blev också sur över att inte få veta när han kan få sin första permission och över att hans tjej inte får komma dit ensam. Jag kan förstå den surheten, man får bli sur över sånt.

Stället verkade bra, de har en bra planering där killarna märker en förändring om de sköter sig. Från akutavdelning till låst avdelning till öppen avdelning till eget boende på området till eget boende inne i stan. Däri finns motivation, det är bra. Och fotbollen. Sonen pratar mycket om fotbollen, att han vill satsa mer på den igen och att han spelar mycket på stället och att det finns möjlighet att få spela med det lokala laget allt eftersom. Om det håller i sig kan det bli bra. Äh, jag orkar inte tänka framåt - just nu spelar han och det är bra. Räcker så.

Jag känner mig stolt över att jag vågade säga det jag ville till sonen, över att jag inte är lika rädd för hans ilska och surhet längre. Jag har kommit en bit på väg i mitt arbete och det känns rätt stort. Jag börjar också få tillbaka mina vanliga känslor för sonen, glädjen, kärleken och stoltheten han ger upphov till, fast nu på ett lite annorlunda sätt. Jag har sett på sonen med andra ögon en tid och det var nog rätt nyttigt, det kan nog hjälpa mig att skapa lite distans till honom. Distans som jag behöver för att jag ska orka med det här, för oj som jag ändå förstår att vi har lång väg kvar.

  • Love
  • Save
    Add a blog to Bloglovin’
    Enter the full blog address (e.g. https://www.fashionsquad.com)
    We're working on your request. This will take just a minute...