Mera tänk

Igår pratade vi med döttrarna om vad de skulle göra om sonen vill komma hem när vi är i Prag. Vi tycker ju att de ska säga nej såklart, men jag kan också förstå om det är svårt för dem. De hade själva inte ens tänkt tanken att han skulle kontakta dem, men jag kan tänka mig att han skulle tycka det är rätt skönt att få sova i sin egen säng och bara ha någonstans att vara några dagar. Göra en pizza typ. Träffa sina systrar. Jag tror han saknar dem, jag tror han saknar oss alla. Det är så sorgligt allting, jag blir så ledsen när jag tänker på det. Så nu ska jag sluta tänka och istället sova. Herregud, jag ska ju snart upp igen.