Minnesanteckningar Marmaris, Turkiet

Datum och reslängd
11-18 juli, en vecka

Resebyrå och pris
Airtours, 20 000 kr, inklusive transfer. Äldsta dottern betalade sin del själv (så eg 15 000 kr)

Hotellet
Club Ceylan. Enkelt hotell med två rum, tjejerna sov i varsin soffa. Luftkonditionering endast i sovrummet. Saknade bord inomhus, kniv att skära bröd med samt toalettpapper (som man skulle köpa själv!). Två balkonger. Tog ca tio minuter att gå till stranden. Liten pool. Helt okej.

Stranden
Grovkornig sand. Strandstolarna stod tätt, tätt - först ovant, men sen helt okej. Man behövde inte betala för stolarna, istället ville de att man skulle beställa från dem. Vi beställde mer dricka än vanligt och åt alla luncher hos dem - räknade ut att det gick på ett ut jämfört med att betala för stolarna. Wifi funkade! Rätt långgrunt och inga vågor. Svalkande vatten.

Vädret
Varmt såklart, men inte för varmt. De två sista dagarna blev det lite mer tryckande. Kvällarna var ljuvliga. En lätt bris som fläktade, ingen av oss eftersvettades som man lätt gör.

Mat och dryck
Vi hittade ett litet turkiskt kebabställe som vi åt på flera gånger. Mycket gott och bra service. De kunde ingen engelska alls och många turkar åt där. Massor med restauranger längs strandpromenaden, dock lite dyrare. Luncherna var mest bukfylla, pizza och pasta. Kebabstället ca 300 kr för oss fyra, andra restauranger ca 500 kr.

Shopping
Skålar! Magiska vackra skålar i turkisk keramik. Jag köpte två stora, sex mellan och sex små. Betalade ca 1 500 kr för det. Det känns inte jättebilligt, men jag vet ju att det skulle vara betydligt dyrare i Sverige så jag är nöjd ändå. Nöjd är fel ord - jag är lycklig! Fanns också piratvarianter av märkeskläder, hur mycket som helst. Vi köpte tre tröjor till sonen och döttrarna köpte varsin adidas-overall.

Noterat
1. Turkiet är rätt fult. Fula hus, rätt skräpigt. Dock gillade jag ändå Marmaris på något sätt.
2. Lång transfer, två och en halv timme - då stannade vi en halvtimme på en restaurang.
3. Wifi fanns på alla restauranger och funkade bra.
3. Turkarna ger verkligen inte upp, de hojtar på en utanför varje affär, från andra sidan gatan. Vill sälja, vill veta var vi kommer ifrån. Lite jobbigt, men mest fascinerande av hur olika vi är.
5. Yngsta dotterns väska försvann på vägen dit, men kom rätt efter tre dagar.
4. Vi gjorde av med ca 10 000 kr, allt inräknat (då betalade vi äldsta dotterns mat)