FANTASIN SÄTTER GRÄNSERNA

Visst är många otroligt dåliga på att utnyttja naturen i det vardagliga dressyrarbetet. Att rida ut behöver inte bara betyda att ”busrida”, släppa kontakten och gasa – tvärtom. Jag ser det som ett ypperligt tillfälle att faktiskt komma till arbete. Att samla ihop den bjudningen man får helt gratis, som öppna fält och kilometerlånga vägar inbjuder till, för att underlätta inlärningen med små fina hjälper och samtidigt en bibehållen energi.

Dessa kilometerlånga vägar kan tyckas långtråkiga och ensidiga, men det finns så många sätt att utnyttja dem på. Kurvor är ett bra tillfälle att forma sidorna och få igenom ställningen, eller den förvända galoppen om man vill avancera, medan raksträckorna är perfekta för sick-sack sidvärströrelser, skolor, tempoväxlingar eller helt enkelt den nyttiga raktiktningen. Oavsett gångart. Nedförsbackarna blir automatiskt samlande när hästen behöver sätta under sig bakbenen för att bromsa upp och uppförsbackarna rundar och stretchar ut överlinjen. Ett par ensamma trädstammar fungerar utmärkt att rida serpentiner kring och en nedfallen stock går att skutta över istället för att rida runt. Alla dessa punkter ser jag som otroligt viktiga byggstenar i mitt grundtänk och det grundarbete jag vill ge mina hästar. Punkter som förhindrar utvecklingen av ensidiga muskelgrupper eller överbelastning. Att variera underlag tycker jag handlar om så mycket mer än att växa mellan ridbanan, en annan ridbana, ridhuset, ett annat ridhus och promenad på asfalt då och då. För mig handlar det om att pulsa i snö, tassa fram på sviktande is, kuperade stigar, genom djupa diken, branta backar, gräs, hårda som mjuka grusvägar under årets alla årstider, ridhus och ridbana. Allt.

Det är bara inställningen, sinnet och fantasin på dig som ryttare som sätter gränserna för hur långt du kan nå – inte principen att vara omringad av fyra väggar för att kunna uträtta arbete. Jag tror att du kan bli precis hur bra du vill, oavsett vart du rider.

Maud är helt fantastikt rolig att arbeta med utomhus. Precis lika lyhörd och mjuk som mellan fyra väggar, men med den där extra energikicken som jag vill åt. På bilderna ovan passade vi på att arbeta lösgörande på en liten vändplan mitt i skogen. Lika givande som inomhus, men ännu roligare.