Avståndet mellan hopp och förtvivlan är intet. Ett steg framåt byts mot två tillbaka. Tålamods lösa känslor svämmar över. Sanningen att inget kommer bli som tidigare smärtar.
Skogen får allt starkare färger. Medan mitt liv står på paus och jag vet att det måste vara så. En stund.
Jag finner tröst i höstens mjuka omfamning. Läser J.K. Rowlings magiska böcker. Drömmer om slott med förtrollade salar. Jag tänder ljus och dricker te i stora klunkar. Gömmer fötterna i varma raggisar och låter litteraturen ta mig med på hisnande äventyr.
Det goda mot det onda, hoppet mot förtvivlan.