Förvrängda ideal

Jag kom här om dagen över en intressant bild i media som jag tyckte var värt att dela med mig av till er.
Det är konstnären Howard Schartz som har fotograferar en drös topp idrottare från diverse grenar. Alla idrottare är klädda i samma forms underkläder och inoljade för att man lättare ska kunna jämföra deras fysik med varandra. Vill ni spana in fler bilder så hittar i dem här

Jag tycker där roligt och fint att se en så bred och på något sätt naturlig bild av dessa topp idrottare. De har alla sin unika kroppsform och muskelmassa och är alla bland de bästa i sina grenar. Många olika män och kvinnor får dessutom representera samma gren vilket får en att inse att ingen fysisk form är den rätta. Man kan vara bäst i världen med just den kroppen man har.

Det jag också reflekterade över var att nästan alla dessa atleter utstrålar någonting naturligt och starkt. Få har ett riktigt tydligt sixpack eller riktigt tight rumpa/ben, (som vi så ofta kan se på alla möjliga träningsinspirations bilder på bland annat instagram), utan alla har ett naturligt lager hull lite här och där, vissa mer och vissa mindre. Jag tycker det är vackert och på något sätt ögonöppnande. Det är inte meningen att man som varken atlet eller hälsosam människa ska ha en tvätt breda året runt eller en stenhård rumpa. Det får och ska finnas lite hull på kroppen för att vara sitt starkaste möjliga jag.

Det är lite skrattretande vilken förvrängd och ytlig bild de sociala medierna speglar som hälsosamt och atletiskt. Det har nästan blivit en trend att sträva efter en tight rumpa och snygg tvättbreda men man glömmer lätt att det bara är ytligt tjafs. Modellerna ser ut såhär för bara några dagar med hjälp av bland annat vätske tömning och kolhydratsladdning. Hon eller han är varken starkast snabbast eller mest uthållig under dessa omständigheter, snarare svag yr och darrig.
Men visst kanske man blir en gnutta inspirerad och jag är tyvärr själv en av dem som gärna delar med mig av bilder på vältränade människor. Och visst kan man låta sig inspireras en gnutta, bara man någonstans bakom örat vet att det inte är speciellt realistisk hälsosamt eller atletiskt.