Förmedla nyttig mat till barn

En utmaning som jag ofta möts av är hur man ska förmedla nyttig mat och ett sunt förhållningssätt till mat till barn. En del tycker inte att man ska peta i barns mat. Det är de som bara tror att ”nyttigt” och ”onyttigt” är något som handlar om att vara smal eller ej. Men så är det ju inte. Det handlar om att påverka inlärningsförmåga, koncentration, om frisk – sjuk, om allergier, om sjukdomar, om besvär, om att bygga upp en stark kropp etc. Så, JA, man bör absolut lära barn vad som är nyttigt och inte att äta. MEN, agrumenten ska inte bara ”för att du blir tjock av det”. Det argumentet ska i sanningens namn inte ens användas av vuxna. Det är inte för att man blir tjock av 4 semlor som man inte ska äta det.. det är för att man kan bli sjuk.

Barn är smarta, de är intresserade av att lära sig saker. Om vi satsar på att lära dem saker istället för att förbjuda dem utan vettiga argument så är det så mycket enklare. En nära väns barn (6 år) var nyligen på ett kalas. Efter kalaset frågade vi vad de hade fått: tårta? kakor? etc. (utan att på något sätt tycka att det var fel vill jag understryka). Hon svarade att de fick tårta och kakor… naturligtvis ställde vi då följdfrågor på vilken tårta det var och om den va god (återigen inte med någon baktanke om hälsa etc. utan helt naturliga följdfrågor på ämnet).. och då kom svaret: ”jag tog ingen tårta. Jag tog bara en kaka… Vi ska ju till mormor ikväll och då tänkte jag att då får vi nog något onyttigt där och då räcker det med kaka nu”. Wow!!!! vilken klok liten unge!!! Hon har redan vid 6 års ålder lärt sig det där naturliga sättet att förhålla sig till onyttigheter. Ja, man kan absolut äta det men inte allt för mycket för det mår man inte bra av.. och man kan bestämma vilka stunder man vill ha det. Jag är såå imponerad. Nu råkar jag även veta att familjen inte alls kopplar det till övervikt och att bli tjock utan hur man mår. Barnen har relativt tidigt fått lära sig, kopplat till sina egna erfarenheter, att man inte mår bra av för mycket sött, kakor etc. Det innebär inte att de inte äter det, det gör det visst, men i måttliga mängder.

Förra veckan blev jag uppmärksammade på att ett barnprogram som jag spelade in för några år sedan återigen sänds på tv. En mamma berättade att hennes barn får vara uppe lite längre den dagen för att de ska få titta på det programmet och barnen tycker att det är jätteintressant. Mamman kan oxå enkelt, utan tjat och pekpinnar, förklara att det är därför som hon vill att de ska äta på ett speciellt sätt. Detta barnprogram har även familjen jag berättade tidigare om tittat på. Plötsligt dyker frågor som ”är det mycket vitaminer i det där” … ”finns det protein i xx..” osv. upp. Ett intresse för vad mat är har väckts vilket jag tycker ät jättecoolt!
Programmet heter ”här har du din mat” och sänds 19,20 på tisdagar på barnkanalen. Det finns även på UR play att titta på. För en tid sedan mötte jag en högstadielärare som använda programmet i sin undervisning. Sånt är så kul att höra!!

I diskussionen kring att man ska ”peta i” barns mat hör jag skrämmande nog argument som ”men de är barn de behöver sånt”.. om falukorv, makaroner och nu senast ett exempel med gluten. What? Behöver vad? De behöver energi – ja, de behöver protein – ja, de behöver kolhydrater – ja.. de behöver inte banta – nej. Men de behöver näring! De behöver de bästa av byggstenar, det bästa proteinet, de bästa kolhydratkällorna, det mest näringsrika valet och det är INTE falukorv eller makaroner. Man bör istället tvärtom tänka att är det någon man ska lägga krut på att ge riktigt bra byggstenar så är det ju barn – de växter ju! De bygger nytt, konstant! Låt barnen få de bästa förutsättningarna att bygga en kropp som fungerar så bra som möjligt.
De är i de allra flesta fall inte heller lika intresserade av att äta som vi vuxna. Det innebär att det lilla de äter bör vara optimalt ur näringssynpunkt. Varje tugga ska bidra med bra saker. Inte slösas bort med mer eller mindre ”tomma kalorier”.