En fots påverkan

Måndagen ägnades förstås åt att känna efter hur foten kändes hela tiden.
Jag har lagt in en protest mot kroppen, lägg av att krångla Kroppen.
Inte en vår till med en massa inställda lopp, okej?!
Jag vet egentligen inte om jag har anledning att oroa mig, foten känns underligt trött, svårt att veta och man (jag) blir så otroligt (jobbigt) nojig och då känner jag kanske efter för mycket.
Och även om foten inte känns helt 100 just nu så måste jag väl inte skrämma upp mig själv så till den milda grad att jag tänker att det är en massa skit på ingång.
Och med skit menar vi inställd träning, tebaks till bara rehab, tebaks till ingenting nähäj liksom.
Stopp. Inte tänka så.

Svårt att vila foten i mitt jobb också när man går och står mest hela tiden.
Jag kastade mig självfallet på telefonen för att ringa min sjukgymnast - ja, jag brukar ju göra det så här års typ, suck.
Men där var det svårt att få tider, verkar som att min sjukgymnast är på väg att lämna nuvarande mottagning (starta eget?!) och så här rörigt kan vi ju inte ha det - jag bara måste få veta vart min sjukgymnast tar vägen.
Så vad gör vi nu? Jag gör som min egen bloggdoktor Miss Match säger; tåvhävningar (fast det gjorde jag ju redan) och så kör jag med mina birkistofflor inne.
Och så har jag inläggen från löparskorna i andra skor också.
Och så tänker vi positivt och vilar från löpningen ett par dagar.
häpp häpp