På kanten mot det nya...

Så här när man står på kanten vid sista dagen innan skolor och semester är över så känns det som att det varit en fantastisk sommar.
Allt det där eviga regnet, kylan, blåsten, det är liksom som glömt i minnets tacksamma labyrinter och jag minns en massa sol och värme...
För kylan, det var ju innan semestern kom... Och då jobbade man mest bara ändå. Strand och hav hinner man inte med så mycket då, men visst vill man alltid vakna till en vacker morgon och avsluta med solnedgångskväll... Om man nu fick önska och leva i en ideal värld.
Det blev en runda till havet igår.
Vi var ganska ensamma. Det var lite sandstorm med riktigt varma vindar och det kändes lite som den där sista kvällen i Grekland innan vi for från sista stranden mot flyget...

Jag fick mig en runda igår också. Svettigt värre när det är så kvalmigt ute men det som skrämmer mig heta dagar är ormarna... Igår mötte jag två på min runda...

Helt slut var jag efter den rundan igår... Jag känner att jag inte sprungit så mycket på semestern som jag annars gör men har istället bla simmat och jobbat hårt i trädgården vilket gett mig rejäl träningsvärk så nog har min kropp fått jobba. (Det bästa med att "träna" i trädgården är ju också att man samtidigt får något gjort!!)
Men nu när jag tyvärr har värk från ryggen, ut i nacke och bröst och arm så tar det på kraften också så klart... Men det är så skönt att röra på sig!
Det är mitt livselixir.
Ihop med blommorna och härlig inredning förstås! Luktärter är ljuvligt att plocka in och sätta på bordet...

Doftar som den godaste parfym och blev så söta i nya vasen från Tine K.
Nehej, nu ska jag gå igenom en massa mail och sen vill nog huset ha lite kärlek.
Skön söndag!