Vi har friheten att yttra oss, men inte friheten att hata och kränka

Så fort man ute på yttersta högerkanten ska yttra sig i en fråga, brukar man hävda yttrandefrihet och andra olika demokratiska rättigheter. SD brukar till exempel älska att hävda att de är demokratiskt valda och bör hanteras därefter. På olika sociala medier blir folk förvånade när de kritiseras för att de gör rasistiska uttalanden och i samma andetag hävda sin rätt till yttrande- och åsiktsfrihet. Om jag tar bort en person från min vänlista på Facebook med anledning av att personen gjort rasistiska uttalanden - eller gjort uttryck för andra åsikter som jag inte kan sympatisera med - kommer snabbt uttalanden om att jag hindrar personens yttrandefrihet och kränker vederbörandes rätt till en egen åsikt. Jo, det är faktiskt sant att det hänt mig flera gånger. Man har till och med dragit paralleller med regimen i Sovjetunion, där personer med "fel" åsikter likviderades, hur märkligt det än må låta. De flesta av oss minns säkert när Jimmie Åkesson fick en tårta i ansiktet vid en boksignering på Nytorget i november 2013. Jag var rätt snabb att skriva en statusuppdatering på Facebook om att jag tyckte händelsen var lite smårolig med tanke på det trots allt var en ganska oskyldig attack mot någon som står för så mycket hat och fördomar. Det är en åsikt som inte har något med att göra att jag inte skulle stå för demokrati och yttrandefrihet, utan helt enkelt att själva situationen var lite komisk. Hade man kastat något som varit en potentiell fara och/eller som rentav skadat Åkesson, hade det givetvis inte varit det minsta roligt utan det komiska låg i att det var något så pass skyldigt som en tårta. Och det går faktiskt att tycka att något är komiskt, även om man i grunden tycker att det är fel. För självklart sympatiserar jag inte med att fysiskt attackera folk för deras åsikter utan tror mer på diskussion och information, något som också framgick i en kommentar jag skrev i anslutning till statusuppdateringen. Men snabbt började jag få arga kommentarer om att jag skulle vara odemokratisk och inte stå för allas rätt till yttrandefrihet. Många av dem som kommenterade ägnade sig bildligt talat åt ungefär samma typ av tårtkastning mot mig som de i samma andetag fördömde att Åkesson blivit utsatt för. Kontentan av diskussion blev på något sätt att Åkesson hindrats i sin yttrandefrihet, medan jag inte riktigt hade friheten att tycka att det var lite komiskt och ge uttryck för den åsikten.

Grejen är just att jag själv inte alls är emot yttrandefrihet eller har några som helst intentioner att hindra någons rätt att hävda in åsikt. Men man ska inte blanda ihop äpplen och päron. SD är demokratiskt invalda i Riksdagen och ingen har mig veterligen försökt ta deras mandat ifrån dem. Alltså har de fått sina demokratiska rättigheter, för det finns ingenting som säger att vare sig regeringen eller de andra riksdagspartierna har någon som helst skyldighet att samarbeta med SD. Jag - och många med mig - kan se det komiska i en situation även om jag tycker att någon i grunden handlat fel. Även om det i grunden var fel att slänga en tårta i ansiktet på Jimmie Åkesson, så blev kontentan av tårtningen trots allt lite komisk. Något som jag åsikts- och yttrandefrihetens namn i min tur torde få anse och också ge uttryck för. Och att jag inte accepterar att man sprider till exempel rasistiska åsikter via mitt personliga facebookkonto är inte att hindra någons yttrandfrihet och går inte att jämföra med en diktaturs brutala metoder. Alla har rätt till sin åsikt, även om jag inte vill ha åsikterna i print på min Facebooksida. Vill man ge uttryck för sina åsikter ges det massor med möjligheter till detta, även om man hindras från att göra det just på min sida. Men som debatten har blivit, så går det inte på något sätt att kritisera en rastists åsikter utan att man får höra att man är odemokratisk och motarbetar personens yttrandefrihet. För många är det uppenbarligen synonymt att vara antirasist och odemokratisk. Dock finns det en markant skillnad mellan mig som antirasist och en rasist, som inte alla tänker på. Jag må ogilla rasistiska åsikter, men dömer inte en männska utifrån ursprung, hudfärg, religion eller sexuell läggning - något som en rasist trots gör. En rasist dömer en människa utifrån saker som hon oftas inte ens kan rå över och förespråkar att människor ska behandlas olika utifrån till exmpel ursprung eller religion - något som i sin tur är emot de mänskliga rättigheterna, där bland annat yttrandefrihet ingår. Så yttrandefrihet är uppenbarligen bra så länge de gynnar ens egna intressen. Vi har rätt att yttra oss, men det är en helt annan sak att sprida hat och att kränka andra människor. Sådant vill jag själv inte medverka till och plockar därmed bort personer från till exempel Facebook just på grund av deras åsikter. Precis som utanför cyberspace, väljer jag vilka jag vill umgås med på Facebook vilket inte har ett smack med yttrandefrihetens vara eller icke vara att göra. Vill man ge uttryck för sina rasistiska åsikter får man göra det någon annanstans. Punkt slut.

Bilderna lånade från Chuck Gallagher, A paper bird