We're Biting Our Nails, You're Biting My Lip, I'm Biting My Tongue

För en månad sen var jag i Rumänien med Maddo, för två veckor sen var jag i Berlin, för fem dagar sen åkte jag till Stockholm och träffade gamla grannarna i Dublin, dagen efter åkte jag vidare till Johannesbergs Slott för firmafest och det gick ungefär så dåligt som skräckscenariot hade förutspått.
Jag behöver semester och jag känner attt jag är i HELT jävla FEL månad för semester :(
Det var bara jag och en annan kollega som åkte på julfesten och vi möttes upp på Centralen i Stockholm för att vänta in bussen som skulle ta oss till slottet. Yes, jag skulle bo på slott!!! Förstå va häftigt att faktiskt få bo på ett slott!? Så vi möttes upp men redan där kände jag det där förbannade "jagärsocialtinkapabel" scenariot. Jag kände ingen förutom kollegan och förvarnade att jag skulle hänga efter som en hund helt enkelt. Men vi kom dit, blev visade till rummen och jag fick värsta fina dubberummet helt för mig själv. Seriöst, har aldrig haft ett så fint rum på ett hotell innan. Min utsikt var slottet som låg inbäddat i snö med mysig julbelysning. Ville helst stanna där på rummet för resten av kvällen, så mysigt!
Men jag tog på mig klänningen och mötte upp de andra för att gå till matsalen och hela festen. Ja, det var verkligen att leka efterhängsen råtta hela kvällen, men det var förväntat. Jag hade hoppats att jag skulle finna nåt sorts mod under kvällen och våga förlora några meningar, men icke. Knäpptyst och noll inspiration! Dålig mat, dåligt vin, människor som alla verkade känna varandra, ryggar som automatiskt verkade blockera och stänga mig ute, (men säg nåt då för faen så kanske det hjälper) och alla går runt i finkläder, perfekta och är i sitt esse. Jag valde en maskeradklänning för att försöka ta bort lite av det där seriösa i Prins och Prinsess temat för kvällen.
Tog mig igenom hela middagen och dansade tom lite när två dansare från Let's Dance dök upp med några lätta danssteg, men sen tog det stopp. När ingen mer mat serverades, bordsplaceringen upphörde och jag kände mig mer i vägen än bjuden, typ. Missförstå mig rätt - jag hade världens sötaste kollega, men jag kände mest att jag tog upp tiden. Kollegan hade vänner där, ville dansa och ha kul och jag var inte där, skulle inte komma dit. Och jag började få problem med att bestämma mig vad jag skulle göra, var jag skulle stå, hur jag skulle stå och hur jag skulle bete mig - rastlös och osäker. Som när jag skulle träffa gamla Dublin grannarna på Centralen och de var en kvart försenade. Jag kommer på mig själv att börja vandra omkring i cirklar bara för att ha något att göra för jag vill inte stå still och bli uttittad på ett ställe.
Jag gick tillbaka till mitt fina hotellrum och gav upp för kvällen innan det blev helt kaos!

Jag var så satans besviken, jag bodde på ett slott, vårt kontor hade precis blivit utsett till årets kontor utav 25 kontor och varannan gång jag tittade mig själv i spegeln tyckte jag att jag fan såg bra ut. Men tänk er ett slott och sen prinsessklänning på det. Riktigt prinsessklänning alltså...sen tänk er att ni sitter på hotellrummet med fördragna gardiner och i pyjamas klockan elva på kvällen...lätt att bli bitter!
Festen höll på till fyra, jag var vaken längre... Har lärt mig att jag måste träna mer på medveten närvaro, men i söndags vågade jag mig inte på det. Jag började försöka men så fort jag nafsade lite i hörnet på vad jag kände, stängde jag av. Hade jag tillåtit mig själv att känna alla känslor den kvällen hade jag gråtit och fortsatt gråta. Jag ville inte/orkade inte lyfta på det locket, än. Var länge sen jag kände mig så ensam och så avskärmad från något så enkelt som en fest. Eller rent generellt sett.