Intensiva perioder

De kommer och går de där perioderna av intensitet. När all kraft, tId och energi går åt och det som finns kvar inte räcker till att skriva eller ens fixa till några bilder.
Ikväll lägger jag barnen ensam och trots att vi bara har två är det en smärre omöjlighet att natta båda. En som vaknar och gallskriker med jämna mellanrum. En som vill ha trygghet och någon som sitter med henne tills hon somnar. Ibland går det snabbt, ibland inte. Ofta sammanfaller förstås maratonnattningarna med att en av oss är ensam hemma med barnen.
Annars kämpar jag med vardagen, försöker njuta av föräldraledigheten och inte drunkna i pluggande. Det är fortfarande för mycket så jag har tagit time out helt och hållet just nu. Lagt åt sidan. Andas och fokuserar på familjen.
Jag har haft den stora hemma mycket nu. Vi hittar på saker, umgås med varandra och med andra, njuter av varandras sällskap. Lilla kräver också mer och mer. Förut kunde jag plugga när jag ammade men med riktig mat som ska lagas, matas och diskas efter blir tiden för annat knapp.
Inser dock att det där ständiga dåliga samvetet över att inte räcka till, faktiskt minskar när jag struntar i det som ät mindre viktigt och och fokus hamnar rätt.
Allt måste inte vara perfekt. Så skönt att faktiskt inte bara veta det men också känna det emellanåt.