It’s alive!

Har fått i uppgift av min psykolog att försöka slänga upp ett inlägg här, något jag har velat göra i flera månader nu, men inte kunnat. Det har varit en jävla spärr i hjärnan som vägrat försvinna. Jag har påbörjat något inlägg men sedan är det som att orken sviker och jag stänger ner appen/sidan. Det har varit otroligt frustrerande för jag har velat skriva så många gånger, men det har inte blivit av. Spärren att gjort att något så enkelt som att skriva ett par rader har verkat övermäktigt och istället har jag suttit och klankat ner på mig själv. Men att komma igång med saker har jag alltid haft svårt för. Jag var den som pluggade sista kvällen innan ett prov när jag gick i skolan, trots att man visste att det var mycket lättare att faktiskt läsa på i iallafall en vecka, och jag läste oftast bara det som kunde komma på provet, inte något annat., vilket med största säkerhet var anledningen till att jag failade när det kom till kemi, fysik och matte. Biologi fick jag VG i när jag slutade 8:an (sista gången jag fick betyg i alla ämnen) och det var jag jävligt stolt över.. Fick det i engelska och svenska med och jag misstänker att jag var lite sur för att jag inte fick MVG i svenskan åtminstone. Det var ju ”mina” ämnen liksom. Hade jag ansträngt mig lite mer hade jag nog kunnat få VG i so med, för den läraren gjorde det kul, och är den som alla tyckte om. Att man fick ha mössa och tugga tuggummi (på villkoret att man gjorde det tyst och inte blåste bubblor) påverkade ju säkerligen också, men hon var jävligt bra., och rättvis.

Okej, sidospår. Vet inte hur intressant det kan vara att läsa om när jag gick i åttan för typ 11 år sedan (fan vad gammal jag känner mig) men skitsamma. Jag skriver, det är huvudsaken.
Jag tror att en av anledningarna till att jag inte kunde skriva beror på att jag har en förmåga att pressa mig själv för mycket och ha för höga förväntningar. Om jag skrev inlägg så var jag tvungen att berätta om allt som hänt sedan sist och ju längre tiden går, desto mer blir det att skriva. Att jag i princip inte kan skriva om det inte är perfekt från första meningen är en annan stor anledning. Det är antagligen därför min skrivkramp har hållit sig kvar i flera år. Jag kan inte sätta mig och bara skriva, skita i om det blir ologiskt eller bara är kladd, min hjärna verkar inte fatta att det går att redigera precis hur mycket man vill. Jag vet att det är så, men på något sätt så går det ändå inte in, vilket är otroligt frustrerande. Namn är en annan sak som måste finnas från början. Finns inte det så går det bara inte, så att jag och min kära bästis är experter på att skapa rollspelskaraktärer (som snart fyller båda sidorna av ett A3-ark där den ena sidan bara innehåller de som är ihopkopplade med varandra, som något jävla släktträd) gör att jag alltid kan välja därifrån. Jag började skriva på en story med ”huvudkaraktärerna” men det var ett tag sedan jag skrev nu. Det kommer och går.

Känner att jag får avsluta här, fick just veta lite tråkigheter och kände hur peppen försvann. Men jag har skrivit något iallafall!
Puss typ.

(Spana in bildens ägare, en riktigt grym människa! Det tog ett bra tag innan jag lyckades välja en bild, för allihop var awesome.)

Etiketter: isa