Sena nätter, snabba bilar, solglasögon
Det var kärlek, det var värme, det spårade ur och det var action. Så. Jävla. Mycket. Action. Jag älskar ju det, att bli medryckt av ursinniga bilar och slagsmål som ingen människa skulle överleva förutom folk som kör snabba bilar.
Man är trollbunden från första minuten och inte en enda gång på två timmar och arton minuter tittar jag på klockan, då ska tilläggas att jag har en ny klocka som lyser tufft i mörkret. Vetskapen om att Paul Walker tragiskt omkom i en olycka mitt under inspelningarna gör att filmen får en helt annan nerv och djupare känsla än tidigare Fast & Furious-filmer.
Att dessutom få in Jason Statham som dyker upp som gubben i lådan och är livsfarlig är extremt underhållande, och att få se en personlig favorit i UFC-mästaren Ronda Rousey gör det ännu bättre.
Filmen slutar som sådana här filmer slutar. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är att man rycks med, man tappar andan några gånger, man får njuta och man slipper tänka. Och har man någon gång sett en Fast & Furious-film är det obligatoriskt att se sjuan, för det är den överlägset bästa och den är en värdig hyllning till Paul Walker som lämnade oss alldeles för tidigt.
