Aptit!

Om man hade scannat min hjärna hade man förmodligen sett att jag tänker på mat typ hela tiden. Mat är liksom det bästa som finns. Jag har alltid haft en otrolig aptit och mitt enda taffliga bantningsförsök för tjugo år sedan fick avbrytas redan innan lunch. Herregud, hur kunde folk äta äpple till lunch när hela magen skrek?

Min första tanke när jag vaknar på morgonen är GRÖT. Lycka är att vakna och vet att den snart står på bordet. Och jag kan lika bra avslöja det här: jag slickar grötkastrullen som andra slickar sockerkakssmet…

Jag älskar mat. Smaker. Hallelujah moments. Och ser varje måltid som en chans att få äta något gott. Därför funkar inte McDonalds för mig. Då slösar jag bort ett tillfälle där jag kunnat ätit något mer spännande.

När jag är på resa ägnar jag timmar åt att googla upp godaste restaurangerna, bästa semlorna och finaste kaffet. Spontan-äta i en korvmoj hade varit smidigt ibland, men det är ju den där drömmen om det godaste goda… Maten, miljöerna, upplevelsen.

Och vi ska inte tala om mataffärer och ekobutiker. Hyllmeter av spännande produkter. Att släppa in mig i en matbutik kan bli ödesdigert. Både för plånboken och för alla andra saker jag ska hinna med. Jag kan roa mig hela eftermiddagen, tappar uppfattning om tid och rum. Och kollar inte ens prislappen.

Mat får kosta. Det är min filosofi. Därför blir det ekologiskt i största möjliga mån. Och mat med bra kvalitet. En Denniskorv gör sig inte besvär. I senaste numret av Spring delar ultralöparen Frida Södermark med sig av ett fint citat:

- Livet mellan måltiderna är en transportsträcka, som man lika gärna kan springa.

Hon har ju fattat allt!