Hemlängtan

Fyran vad kul jag har det här i Miami. Jag är inte direkt som en ”typisk” svenne på semester som går upp kl 8 och ligger på stranden till kl 7 på kvällen för man vill komma hem till sina vänner och skryta om sin semester och klaga på hur bleka alla är. Sen juste, efter kl 7 så går dom ju och äter pasta carbonara. Mums. So not paow style!

Jag är lite mer än sån som heller sover till kl 2 på dagen för att sen gå ut på stan, kolla läget och gå runt och prata med randompersoner så att jag kan säga till mina vänner sen när jag kommer hem ”fyfan vad sköna människor jag träffat, har skaffat mig vänner för livet”. Sen för att mina vänner inte ska klaga för mycket så drar jag en fullträff med extra mycket olija i solariumet. Eller drar en soldag sista dagen och bränner näsan lite och käkar ostron på kvällen. mums. Paow style.

Aja, men nu så har jag iallfall hemlängtan, även om det bara är 6 dagar kvar. I vanliga fall så är jag ju iväg 3-4 månader åt gången och ibland längre och kom att tänka på när jag var i Spanien, jag längtade eller tänkte inte ens en tanke på min egen säng och Sverige på säkert åtta veckor. Det är klart att man kan längta hem lite efter sin egen säng och tvättmaskin. Men nu så är jag ju inte 1 person längre i mitt liv. För det finns någon annan där som får mig att vilja vara där den personen är. Att man inte bara tänker på sig själv längre. Så jag längtar efter honom, för hemma för mig är där mitt hjärta är. Och det är honom honom.

Sista dagen innan han åkte hem <3