om internettempo och materiella ting.

Internet är, som vi alla vet, en plats som snurrar väldigt fort. Ett blogginlägg man kanske lagt ned en timme på att skriva är snabbt old news. Tiden man lagt ned på att redigera bilder, fotografera och ens GÖRA det man bloggar om hamnar längre och längre bak i arkivet och blir orelevant 24 h efter man trycker på publicera-knappen. Det kan jag tycka är lite sorgligt. Tempot är så uppskruvat att hela tiden eftersöka nytt, ibland till den hårda mån att inläggen snabbt scrollas förbi och man klickar "nästa" i bloglovin'-flödet efter man tittat färdigt på bilderna. Vad säger det om kvalité och uppskattning?
Så idag hade jag egentligen tänkt att länka tillbaka till gamla favoritinlägg. Jag tänkte kanske berätta om var jag hittar mina bästa vippkjolar, visa upp gamla foton på några av mina favoritörhängen eller länka ett gammalt recept (förlåt i förväg för skitfula bilder) på glass som inte är glass men som är jättegott ändå.
Men när jag satt och söndagsvarvade internet blev något annat helt plötsligt mycket viktigare. En gammal kampanj från 2007 som blivit viral igen. Kanske snurrade internet för fort redan för åtta år sedan, eller så nådde fotona från People in need aldrig mig i Sverige. Hade jag sett dem då är jag säker på att jag blivit lika tagen av dem då, som jag blev nu.