Whisky från öarna



De öar som inräknas under whiskybegreppet Islands är spridda över ett geografiskt mycket stort område. Från Arran nere i sydväst längs västkusten norrut med Jura, Mull och Skye upp till Orkney-öarna längst i norr. Highland Park på Orkney är det nordligaste destilleriet i Skottland. Den stora geografiska spridningen gör att ö-whiskysorterna kanske inte har så mycket gemensamt rent smakmässigt. De tllhör the Highlands och har en hel del av höglandswhiskyns kännetecken., som medel- till full kropp, komplexitet, rökighet och kryddighet. Men det är stor skillnad på den nästan helt rökfria Arran och pepparbomben Talisker.

Arran, det nyaste ödestilleriet, invigdes i augusti 1997 av drottning Elizabeth II. Sedan 2005 finns det en 10-årig version, en utan årsbeteckning, en cask strength och ett tjugotal olika finishvarianter. Vi började provningen med den 10-åriga där vi förnam lite kola, äpple och citrus i doften. Smaken var oljig, lite salt och lång. Whiskyn upplevdes som maltig och frisk. Arran verkar helt klart vara ett av de bästa av de nya destillerierna.

Jöran hade med sig en blended från destilleriet, Arran Robert Burns, som hade ännu mera sälta i doft och smak. Men den var mer endimensionell, plattare, än den 10- åriga.

Sedan gjorde vi ett långt hopp norrut, till Scapa, det andra destilleriet på Orkney-öarna. Den 10-åriga Scapa är en saftig, lättdrucken whisky med gräddig doft och blommor i smaken. Den är lätt och oljig, en riktig sommarwhisky. Scapa säljs sedan 2004 i en 14-årig version.


Destilleriet Tobermory på ön Mull buteljerar sin whisky under två namn, dels den torra, rökiga Ledaig, dels den lätta och friska Tobermory. Vi testade dels en lite äldre utgåva, Ledaig Single Malt utan årsbeteckning, som hade en lite unken doft och torvig smak, som var betydligt trevligare än doften. Vi kände spår av både mjölkchoklad och apelsin i smaken. Enligt Per Ellsbergers bok buteljerades Ledaig Single Malt 1992 och består av whisky destillerad i början av 70-talet.
Gordon & McPhails Connoisseurs Choice-utgåva från 1990 doftade blommor, citrus, mint, polkagris och Findus jästa ärter (!). Den var inte lika rökig som Single Malt, men upplevdes som friskare. Finns att få tag på hos Juuls i Köpenhamn.

Efter Mull begav vi oss till grannön Jura och den 10-åriga Isle of Jura. Den var medicindoftande och i övrigt ganska intetsägande.

Så var det dags för ett av de riktiga tungviktarna bland ödestillerierna, Highland Park. Den 12-åriga är ju den perfekta allround-whiskyn, som har lite av allt: ljungsötma, fyllighet, torv och rök. Ett fynd på Systembolaget för 399 kr. Den var lika god som vanligt och vi var nyfikna på hur den nya 15-åriga varianten skulle stå sig i konkurrensen. Den 15-åriga hade en ljusare färg, mindre doft och lite mjukare munkänsla med en del mint. Det kändes nästan som om man gick ned ett steg på skalan i stället för upp. Den 18-åriga var mäktig, och man förstår att den blivit utnämnd till det bästa spritmärket av alla. Den har mer av allt än den 12-åriga och är väl den mest "prisvärda" whiskyn på Systembolaget med sina 499 kr.


Det finns en hel del oberoende buteljerare som har gett ut egna versioner av Highland Park. En av dem är Murray McDavid, med en 16-årig portvinslagrad version från 1989. En del sviskon och annan torkad frukt i smaken och med en lång eftersmak. Inte lika komplex som den 12- eller 18-åriga kanske, men den har sina förespråkare. Jim Murray har exempelvis gett den 94 poäng i sin whiskybibel.
Jöran hade också med sig en 10-årig Provenance Highland Park från 1993, som vi dock inte öppnade. Finns på bild härovan.



Från en klassiker till en annan klassiker. Talisker, från ön Skye, har länge varit en favorit i the Rough Set. Den 10-åriga har kanske inte kvar den där riktiga pepparkicken någon sekund efter att man inmundigat whiskyn, men den är fortfarande fabulöst god. Om man behöver något värmande en kall och ruskig höstkväll så finns det inget bättre val än en dram av Talisker!
Vi provade inte den 18-åriga Talisker denna gång, men kommer ihåg den som en mjukare, mer komplex whisky. Däremot hade Jöran med sig en cask strength-utgåva (59,2 %), inköpt på plats på destilleriet. Ett samlarobjekt som han av förståeliga skäl inte ville öppna.



Provningen avslutades med en lite mystisk whisky, Poit Dhubh (uttalas potch ghoo). Det är en vatted malt och består alltså av malt whisky från olika destillerier. Den produceras av det lilla företaget Praban na Linne på ön Skye, och man kan lätt få för sig att Talisker är ett av destillerierna som fått släppa ifrån sig whisky. Poit Dhubh finns både som 8-årig, 12-årig och 21-årig, och vi provsmakade de båda förstnämnda. De var goda båda två, men det fanns inte den där typiska pepparsmaken som är så karaktärsfull för Talisker, speciellt den 10-åriga.

Mannen bakom Poit Dhubh är Sir Iain Noble, vars passion för den gäliska kulturen har föranlett honom att investera stora pengar i företaget. I framtiden ligger en eventuell satsning på ett eget litet destilleri på Skye.


  • Love
  • Save
    Add a blog to Bloglovin’
    Enter the full blog address (e.g. https://www.fashionsquad.com)
    We're working on your request. This will take just a minute...