att trimma segel

I helgen var det alltså dags för första träningen i kappsegling. Inte för att det var fint väder eller så, utan för att Oljemannen i form av kapten ville titta på sina nya dyra segel. Och jag gör ju bara som jag blir tillsagd. Så vi gav oss ut få fjärdarna. Jag och fem seglingsproffs. Efter som det inte blåste för fem öre så spenderade segelproffsen större delen av tiden med att stå och glo på storseglet och komma med pigga idéer kring vilket snöre som var bäst att dra i för att få fart på skutan. Det fanns i regel just fem åsikter kring detta. Jag satt och var sugen på kaffe, men vågade inte säga nåt. Till slut var det nån annan som nämnde detta i samband med att instrumenten signalerade att vi höll den mediokra hastigheten av 0,0 knop. Då förklarade Kaptenen barskt att det inte skulle bli nåt jävla kaffe. Sen återgick alla till att diskutera det här med snörena. Men sammantaget var det nog ett ganska bra träningspass. Vi hittade hem igen. Och vi tappade inte något särskilt dyrt överbord. Så nu ska jag läsa lite mer i min seglingsbok. Här kommer lite nya tips: Bommen kan göra ont i huvudet. Om man lyckas kapsejsa finns det i alla fall tid för kaffe! Om någon inte sköter sig, hänger man honom i masten. Nåt som heter bidevind verkar dåligt. Då blir man ledsen.