Sandra Holmbom

New chapter

Hej kära vänner,

Jag kommer att ta en bloggpaus på obestämd tid och vet tyvärr inte om jag kommer att komma tillbaka alls. Måste pausa och känna av hur jag egentligen känner. Ska försöka förklara lite hur jag tänker så att ni kanske kan förstå varför jag har tagit det här beslutet.

Jag har bloggat nästan varje dag i 3 års tid om min hobby som nu tyvärr blivit med som ett tvång/jobb, vilket är väldigt tråkigt då jag tidigare älskade det och bara tyckte att det var roligt. Sen är det ju också väldigt påfrestande att stampa på samma ställe…Inte för att jag egentligen vet vart jag vill, men det är ändå kämpigt att känna sig otillräcklig. Det känns som att det inte spelar någon roll vad jag än gör, det är inte riktigt bra nog och jag brottas verkligen med den där lilla rösten som säger åt mig att jag inte duger. Jag har alltid haft problem med dåligt självförtroende, men nu har det bara blivit värre och värre och då känner jag att jag måste bort från stressen och pressen att leverera, för just nu ger den mig bara ångest. Jag brukade kunna trycka den åt sidan men det går inte längre.

Som ni vet så har jag ju även ett heltidsjobb vid sidan av detta vilket gör att min tid egentligen inte räcker till för att blogga varje dag så som jag gjort. Jag har verkligen haft två jobb samtidigt och mitt privatliv har, som ni kan förstå, blivit lidande då jag inte haft tid för något annat än jobbet och bloggen. Förut, när det var roligt, spelade det inte så stor roll, men jag har börjat tänka mer och mer på det och insett att det är riktigt tråkigt hur det har blivit. Därför känner jag att jag måste lyssna på min kropp, ta en paus och bara göra vardagliga saker som jag inte haft tid för på väldigt länge.
Jag önskar verkligen att det hade gått att lösa på något annat sätt, men tror tyvärr det är det här jag behöver just nu. Hoppas verkligen att ni förstår…

Oj, det var verkligen jobbigare än väntat att skriva det här inlägget. Det är jobbigt att på något sätt erkänna att man inte kunde lyckas, med vad vet jag inte, men det känns ändå som något slags misslyckande. Sen så kommer jag ju även att sakna er!

Jag vill passa på att tacka er så mycket för att ni har varit här och för alla era fina kommentarer som har skänkt mig så mycket glädje.
Nu startar jag något slags nytt kapitel i mitt liv och vi får se vart det tar mig.
Massa kärlek! <3

/I’ll be taking a break from this blog and unfortunately I do not know if I’ll come back. I have to take a break to really know how I feel… I’ll try to explain what I’m thinking and hopefully you can understand why I’m taking this decision.

I have blogged almost every day for 3 years about this hobby of mine that has, unfortunately, become more like a job/a must nowadays. This makes me very sad since in the past this was something I enjoyed and something that was fun. And, of course, it´s very stressful to work my ass off without getting anywhere, not that I actually know where I want to go, but it’s still a struggle to feel inadequate…Like it doesn’t matter what piece of work I do, it’s still never quite good enough. I always wrestle with that little voice that tells me that I´m not good enough and I have always had problems with low self-esteem, but now it’s just gotten worse and worse. So I feel that I need to get away from all the stress and pressure to always deliver, cause right now it’s giving me anxiety. Usually I can push it aside, but it seems like I can’t anymore.

As you probably know I also have a full time job in addition to this, which of course means that I don’t really have enough time to post blog entries on a daily basis like I have been doing. It’s like I have two jobs at the same time and my personal life has taken the hit, I never have time for anything other than work and this. It did´t bother me in the beginning when I just had fun, but I have begun to think about it more and more and realized how much I am missing out on. Therefore I feel that I have to listen to my body, and mind, and take a break and just do the everyday things that I haven´t had time for in a ages.

It will of course be empty without you and I really wish that it would have been possible to solve this in another way, but unfortunately I think this is what I need right now. I really hope you understand…

Wow, it was harder than I expected to write this post. Partly because it’s hard to somehow realize that I didn’t succeed, with what I don’t know, but it feels like some kind of failure. And I will of course miss all of you guys!

I just have to take the time and thank you so much for wanting to visit my blog, and for all your wonderful comments that have given me so much joy.
Lot´s of love!

  • Love
  • Save
    78 loves
    Add a blog to Bloglovin’
    Enter the full blog address (e.g. https://www.fashionsquad.com)
    We're working on your request. This will take just a minute...