Fredag hela veckan
Äntligen fredag, och vad veckan gått fort. Första veckan som sambo igen, och jag älskar det. När det är fredag får en väl stoltsera lite med att livet blir som en vill, fastän det inte var som det var tänkt, right? Faktum är att Roberto kom upp till Stockholm i måndags, och igår hade han löst ett – vad jag förstår, asgrymt – jobb. Jag är så himla stolt över honom, och om någon förtjänar det så är det han! Så från att ha varit totalt anti-flytta-till-Stockholm till att han nu har löst en fin tjänst, och att han igår faktiskt satt och sa att det ser ut som att vi blir kvar här ett tag. Inte nog med det, vi har fått en ny kaffemaskin på jobbet vilket resulterat i en extrem extas för min del. Äntligen riktigt kaffe! Mindre kul att jag är den enda hittills som förstår mig på maskinen. En får vara glad för det lilla, så att säga, och en ny kaffemaskin är ju lite mer än lite. Och så skiner solen, och även om jag hatar att jag har blivit såpass vuxen att jag faktiskt påverkas av vilken färg himlen har, så älskar jag det faktum att jag mår så himlans bra när jag får sätta på mig mina solisar när jag går hem från jobbet.
Igår åkte vi hem till Robertos kusin och hennes kille som bor en liten bit bort från oss, drack vin, åt jättegod mat och bara pratade i flera timmar. Umgänge gör mycket, det gör det verkligen! Förra veckan kände jag mig så ensam att jag verkligen klättrade på väggarna, nu känns allt underbart igen, att ha någon att prata med, någon som somnar bredvid en.
Sedan finns det så klart saker här i livet som är mindre roliga, och jag ska inte sticka under stol med att det så klart finns inslag i mitt liv som kanske inte dyker upp på bloggen; som att en har problem med dittan och dattan, att en anser att en munk är en sånhär och då tycker Stockholmarna att en är född igår (ja, det är faktiskt ett extremt stort samtalsämne på kontoret), att en saknar Hannibal till döds, och att det inte är superfett på kontot just nu. Men att fokusera på det positiva och vara tacksam för det en faktiskt har – det gör att en kan leva vidare, och må bra. Just det faktum att jag saknar Hanna är dock extremt jobbigt – åh, vad jag längtar efter henne! Men snart så, snart så. Tiden går så fort; snart väntar en sommar på hennes balkong med Prosecco varje ljum kväll.
Summa summarum, och som jag alltid säger; allting löser sig.
Inlägget Fredag hela veckan dök först upp på Sannas Rum.
