Du är viktig

“Jag blir alltid så arg och irriterad på min man och mina barn, fastän jag inte vill. Varför blir det så och vad kan jag göra åt det?” Ungefär den frågan fick jag för några veckor sedan. Just då kände jag att jag inte kunde besvara den riktigt bra, men den har legat och grott i mig och nu vill jag återkomma till den. Enligt min erfarenhet är det ofta så att när vi inte mår bra, beror det på att vi har kommit för långt ifrån vårt Jag – vårt innersta, det-som-är-vi, själen, hjärtat, kärnan, källan, vårt centrum eller vad du vill kalla det. När vi har liten eller ingen kontakt med det som är vår kärna, då gör vi saker som vi inte egentligen tycker om att göra, vi säger saker som vi inte egentligen står för, vi känner känslor som vi inte egentligen tycker om och så vidare. Det i sin tur beror på att vi inte har kontakt med vår inre vägledning, den som leder oss på rätt väg, den väg som vi mår bra av. Varje gång jag hamnar i en situation där jag inte mår bra och inte riktigt förstår varför, söker jag därför kontakt med min inre vägledning, min inre dirigent, mitt Jag, som jag kallar det. Jag frågar till exempel mig själv Vad saknar jag just nu? Vad behöver jag just nu? Vad vill jag just nu? För oftast handlar det om att jag inte har tillgodosett mina egna behov, jag har inte lyssnat tillräckligt bra på mig själv, och om jag har lyssnat har jag kanske ändå inte gjort något åt det. Jag har inte respekterat mig själv och min väg. Jag har satt andras behov före mina egna, vilket aldrig blir bra i längden, för då tappar jag min energi. Varje gång jag i ett sådant läge återför fokus till vad jag vill, vad jag mår bra av, vad jag behöver, så känner jag en lättnad, en glädje, jag får ny energi och en riktning. Jag tackar för den vägledning jag fått och försöker sedan göra något åt saken. Ibland är det små saker som återger balansen, ibland krävs det större åtgärder. Jag kanske behöver vara lite för mig själv en stund, träffa några vänner, äta eller röra på mig, kanske sova. Eller så behöver jag helt ändra inriktning på mitt liv och sätta mig själv i fokus. Så det jag tänker på i ditt fall, du som skrev till mig tidigare, är: Har du frågat dig själv på sistone vad du vill och behöver? Familjeliv kan vara ganska krävande och ofta sätter man sig själv på undantag. Det är då det snart börjar pysa över och vi inte längre har energi att vara så tålmodiga och kärleksfulla som vi ju egentligen är, bara våra egna behov är uppfyllda. Det var några ganska viktiga, tycker jag själv, måndagstankar från mig. Önskar dig allt gott! Carolina