Så jävla svårt

Det har gått ett dygn sedan jag kom ut till landet och jag har redan ätit upp chokladen som fanns i vårt skafferi. Inte nog med det, jag fixade till en dip och passade på att äta chips när jag ändå var igång. Varför?

Förmodligen för att jag är uttråkad. Trots att det är mysigt att vara på landet är det skitjobbigt att vara själv med barnen. Min hjärna är så himla smart och vet vart den ska hämta sina kickar. Socker. Socker. Socker. Goodie, goodie, nam, nam.

Att vara på landet är för mig förknippat med att ha semester. Semester för mig är att äta en massa goda saker, that’s why hela skafferiet är fyllt av goda grejer. När min sambo är här ute brukar vi äta tillsammans när vi ska mysa och då känns det som om jag hanterar min sockerdjävul under kontrollerade former, men nu, nu är den helt vild och hämningslös.

Nåväl, det är tur att jag inte har bråttom med att få snygga muskler. Det får ta den tid det tar och den handlar om att bryta vanor.