Att göra Gårdsten igen

Idag avförs Gårdsten från polisens lista över särskilt utsatta områden. Det är – med alla rimliga mått mätt – en stor framgång.

Framgångsformeln är i detta fall tydlig. Under ledning av det mycket offensivt orienterade bostadsbolaget Gårdstensbostäder har en rad aktörer över 20 år bidragit till att steg för steg skapa trygghet och stabilitet.

Många har gjort ett fantastiskt jobb. Det måste understrykas innan man säger något annat. Detta är en sådan där riktigt seg och gnetig arbetsseger.

Gårdsten är i det sociala perspektivet fortfarande ett mycket utsatt område. Men på basis av en relativt god trygghetssituation samt ett välfungerande närings- och föreningsliv är det ändå uppenbart att pilarna pekar i rätt riktning.

Den fråga som naturligt inställer sig – och som flera debattörer ägnar sig åt idag – är hur man nu bäst bör arbeta för att få bort de sex återstående särskilt utsatta områdena i Göteborg från polisens lista. Hur allmängiltig är egentligen ”Gårdstenmodellen”?

Det finns många saker att lära sig från Gårdsten. Det är inget snack om den saken. Om man ska peka på bara en faktor skulle jag nog säga att det mycket konsekventa trygghetsarbetet är en given sak att analysera och i någon mening kopiera.

Men det är också viktigt att i beräkningen ta med sig att övriga områden i viktiga avseenden har en annan karaktär. Ett särskilt framträdande problem i flera av dessa områden är de parallella strukturerna. Detta innebär alltså att kriminalitet, fundamentalism/extremism och hedersförtryck har fått ett sådant utrymme att polis, andra myndigheter och övriga offentliga aktörer får svårt att agera effektivt. Medan Gårdsten tydligt har gått åt rätt håll i detta avseende under lång tid har utvecklingen i vissa andra områden varit den motsatta.

I ett helhetsgrepp för att kunna stryka alla särskilt utsatta områden från listan tror jag därför att man behöver jobba både vassare och bredare. Med utgångspunkt från det redan existerande ”Trygg i Göteborg”- och ”Jämlikt Göteborg”-arbetet behövs en specialutformad verktygslåda för att nå goda resultat i just dessa områden.

I somras lanserade S i Göteborg – på mitt initiativ – ett vallöfte som gick ut på att med hjälp av ett 15-punktsprogram för lag & ordning se till att det om 10 år inte längre finns några särskilt utsatta områden i stan. Detta program blir bara mer aktuellt med tiden. Det goda exemplet Gårdsten visar att det faktiskt finns en realism i att satsa för fullt i denna riktning.

Satsningen går alltså ut på att:

(1) skapa en starkare styrning genom en insatsledare för varje område
(2) se till att alla delar av Göteborgs Stad aktivt bidrar till insatserna i dessa områden
(3) säkra skydd och back-upp för att stadens anställda ska känna sig trygga i tuffa situationer
(4) etablera en central analysfunktion för att bättre följa utvecklingen
(5) där det behövs göra omtag för en välfungerande och likvärdig skola
(6) växla upp demokratiarbetet – inte minst i skolan
(7) förhindra att extremister eller hedersförtryckande krafter lyckas tillskansa sig föreningsstöd
(8) få bort oegentligheter och brottslighet från hyresmarknaden
(9) öka stödet till avradikaliserings- och avhopparverksamhet
(10) styra bort arbetslösa unga män från kriminalitet och extremism
(11) konsekvent motarbeta knarket
(12) förstärka insatserna mot hedersförtryck
(13) genom omfattande och blandad nyproduktion bygga bort segregationen
(14) lyfta föreningslivet i dessa områden
(15) med fokus på näringslivet underlätta för och främja de goda krafterna.

Som jag ser det vore det synnerligen relevant och angeläget att börja omsätta detta program i praktiken. Gårdsten har visat vägen. Då måste ambitionen vara att den övriga sextetten ska följa efter. Vi ska inte ha några särskilt utsatta områden i Göteborg.