Vi är typ hemlösa

Vilken fantastisk sommar det har varit! Många skulle nog vilja säga att det fortfarande är sommar men efter att ha kommit hem från en vecka i Turkiet så känner jag mig lite tveksam. Dessutom börjar sista året på journalistutbildningen på måndag. Skolstart som förknippas med höst. Det gör mig ingenting att hösten kommer smygande. För den här sommaren har varit en bra sommar!

Gud gav mig möjligheten att jobba på Nerikes Allehanda under sommaren vilket har varit kul och lärorikt. Jag är så glad och stolt över mig själv, att jag jobbat som lokalreporter en hel sommar. Känns bra för självförtroendet nu när jag går in i en ny säsong i plugget. Det blir mycket eget arbete och så kommer vi hålla på med radio. Jag har ingen bra koll på radio så det kommer nog bli en intressant höst.

Veckan i Turkiet var som att sväva på rosa moln. Precis vad vi behövde efter en sommar full av jobb och stress. Att bara få vara på tu man hand nu när vi bott hemma i våra familjer -vilket har varit roligt och skönt men samtidigt konstigt när man skapat sig ett eget hem. Som vi i nuläget inte har, ett hem alltså. Vi är typ hemlösa. Nästa vecka får vi låna en lägenhet av ett par som åker på resa. Men sen är det lite oklart.

Att inte veta måste vara topp-tre på saker som är frustrerande! Att inte veta hur, när eller var vi ska bo har varit en enorm press för oss, speciellt för mig (kontrollfreak). Många undrar hur vi ändå kan vara så lugna med det. Någonstans har vi alltid vetat att det kommer att ordna sig därför att vi lagt bostadsproblemet i Guds händer. Era problem är mina problem. Det är det fina med Gud. Att få lämna allt i hans händer. Våga tro och hoppas på att han också löser det. En viktigt poäng för mig har även varit att släppa bilden av hur han ska fixa problemen. Han vet bättre än mig, så är det vare sig jag vill tro det eller ej.

Så nu, vad händer nu? Ja det är bara att vänta på att Gud leder oss till det hem vi ska ha. Bara vänta och se.