Linde 4 år
Nu har du, vår fina lilla kille fyllt fyra år, ett stort grattis till dig! Min lilla Linde, vad du är älskad. Om du bara visste hur mycket du betyder för mig, för din pappa, för din storebror och för din syster. Hur jag varje dag tittar på dig och känner mig så lyckligt lottad. Ditt glada leende, ditt busiga sätt och härliga humor. Du är den som är lika busig som du är rar, och många är gångerna då jag istället för att bli sned över dina busstreck, charmas av ditt skratt och uppsyn.
Men säkerligen är det inte lätt att vara den i mitten. Kämpa mot storebrors försprång i ålder och mognad, få uppmärksamheten du önskar samtidigt som den ska fördelas över tre.
Minns det än, den gången du blev så ledsen och grinade och skrek. Jag hade sagt åt dig på skarpen för hundrade gången att sluta "tramsa" med din syster och störa henne. När jag gick upp till ditt rum låg du under täcket och grinade så du skakade. Älskade barn. Blott fyra år i världen men den frustrationen och besvikelsen som rev i dig gjorde så ont. "Linde-Linde-Linde-Linde-Linde-Linde, det är alltid Linde!!!!, det är alltid mig, mig, mig!!!!" Du la armarna om mig och snyftade och skrek medan tårarna rullade.
Älskade barn, sannerligen är det inte lätt att vara liten, och att vara mellanbarn kan säkert vara en kamp för sig. Och jag vet Linde, jag vet att du hade rätt. Du får ofta höra ditt namn i ett sammanhang med förmaning och höjt pekfinger. Förlåt mig för det. De gångerna då jag brustit i tålamod för att du är den du är men att förväntningarna på dig önskas motsvara din äldre brors mognad -förlåt.
Älskade barn. Att vara liten lillebror är inte det lättaste alla gånger, men för det mesta med dig Linde så är du den bästa tänkbara brodern. Och likväl som du är lillebor så är ju även du en storebror, till din fina syster. Och gissa om vi ofta skrattar åt er två!
Ni är lika mycket i luven på varandra som ni är de bästa av kompisar, och kramas i omgångar. Ni är så fina! Alla ni tre är så fina tillsammans och man kan verkligen se glädjen ni har av att ha varandra.
Fina du. På ett år känns det ändå som att du kommit milsvid i mognad. Tyckte du var så otroligt duktig då vi var till Tomten i julas och du gav honom tutten. Din kära tutte som du haft sedan du föddes, men nu var det dags.
Först trodde jag att du skulle se "tuttskålen" på tomtens bord som ett stort självplockningscenter för tuttar men inte det. Du la tutten i skålen, lämnade din önskelista och sa "god jul" till Tomten och sedan var det som att du ingen tutte haft, och du frågade aldrig mer efter den. Älskade barn.
Tyckte också att du var så duktig då vi i helgen var på kyrisavslutning i kyrkan. Du satt stilla i bänken under hela gudstjänsten fast barnen i främre raden busade och sprang runt. Du börjar bli stor.
Och vet du Linde vad jag kommer att sakna då du blivit stor? Något som jag redan nu känner att jag måste njuta vid varje tillfälle eftersom det sakteliga ebbar ut.
Det är att få bära dig! Det är sant!
Man kanske kan tro att när man har haft ett barn med kolik, som burits i timtal med en hes gråt skulle mista sin charm att bäras. Men icket. Jag bär dig så gärna, så ofta du vill. Håller dig tätt mot mig med din haka vid min axel , med vaggande steg. Dessa stunder med dig är bland de finaste jag vet. Stunder jag kommer att bära med mig för evigt.
Du vet det där kortet som är förstorat på dig och mig? Bilden i köket där jag håller dig precis som jag nyss beskrivit, älskar den bilden, den kommer alltid att pryda sin plats.
Det är en sann lycka att ha varit hemma med dig alla dina första fyra år. Fyra år som varit så händelserika och härliga. Varma år som jag är så innerligt tacksam att jag fått ta del av och ser med förtjust förväntan över de år vi har framöver, men ett år i taget.
Grattis Linde på din dag, vi älskar dig!