Min sötnos

Naomi, min lilla sötnos som nyss fyllt åtta år. Jag hoppas så mycket att hon ska få uppleva en födelsedag till, trots att det inte är så troligt. Min lilla älskling är nämligen sjuk, väldigt sjuk. Hon har njurinsufficiens, med andra ord kronisk njursvikt, vilket är en sjukdom man inte kan göra något åt på hund. Hon kommer bara att bli sämre. Hon har under några år ätit specialkost som är mer skonsam mot njurarna och det har kanske gett henne lite extra tid. Vid första anblick syns det inte så väl att hon är sjuk. Hon är fortfarande väldigt glad när man träffar henne, hon vill gärna leka och hon dreglar fortfarande efter sin absoluta favorit, äpple. Men tittar man lite närmare är den där gnistan inte riktigt där längre och hon orkar inte med så mycket. När vi leker blir hon trött väldigt fort och hon lägger sig ned och vilar. Jag har slutat med mina löprundor med henne, då det är för jobbigt. På morgnarna får jag ropa på henne flera gånger för att hon ska stiga upp ur bädden och komma med mig ut på promenad. Hon hade nog helst velat ligga kvar och sova. Hon har förlorat i vikt och pälsen har inte samma glans som förut. Hennes värden såg inte bra ut när jag var hos veterinären senast. Jag är förkrossad. Min stjärna, min vän. Jag vill att hon ska ha det bra. Så länge det verkar som att hon inte lider, så kommer hon finnas vid min sida. Jag hoppas att det är länge till.