Namnet "Bara Barfotabarn" var som givet för min blogg. Jag är ett tvättäkta barfotabarn rakt igenom och har alltid varit. Som liten spenderades den mesta tiden barfota, från det att våren kom och kälen gick ur marken tills dess att frosten och isen åter nalkades.
Mina sulor bar næstan alltid sommarens färg, grön. Gröna, ja nästan svarta av allt spring ute i naturen, på ängar, gräsmattor och fält. Så fort jag fick chansen var jag barfota och än idag älskar jag att vara just barfota. Det finns få saker i livet som går upp mot kännslan av en välkrattad grusgång som knastrar under fötterna eller den behagliga kännslan av ett mjukt, åldrat, grånat och nyskurat trägolv.
Till saken hör att jag under en längre tid av min barndom inte fick vara just barfota. Man hade upptäckt att jag var svårt allergiskt mot getingstick och för att ta det säkra före det osäkra blev lösningen skor. En riktig plåga för ett barfotabarn. Allt som oftast tog jag av mig mina skor i smyg, jag kunde inte hjälpa det. Som jag brukar säga:
Man kan sätta skor på ett barfotabarn men man kan aldrig ta barfotabarnet ur en.
På min blogg kan läsas om mitt liv, mina äventyr, mitt jobb som dekoratör, mina tankar och funderingar samt en hel massa mer tokigheter.
