...dit hör faktiskt inte november.För varje år brukar hösten och mörkret, regnet och kylan göra lite mera ont i själen. Det är som om jag inte är riktigt gjord för att leva mitt i allt det här, som o...
...den ena efter den andra evigheten tar över. Så brusar vi in häpna att det redan tog slut Livet som egentligen aldrig riktigt började. In i skogens kärna nådde vi aldrig. De största fåglarna gled v...
...och fortfarande på väg. Uppför den där sluttningen som då och då ter sig så väldigt brant och svår att vandra, ibland flack och lätt att ta sig fram på. Det är väl när jag kommer upp till toppen o...
Och på jorden fattas oss ytterligare en.För de som älskade, som nu saknar, blir livet aldrig mer detsamma. En stol står alltid tom.Någon har tagit en flickas liv, och på köpet fick han med sig all vä...
Över livet i allmänhet och livet i synnerhet.En flicka från vår lilla stad har försvunnit från sina nära och kära, och försvunnit från jordelivet. Någon har tagit hennes liv. Och det är så ofattbart,...
I en krönika jag skrev för lite mer än ett år sedan (som jag inte kunde med att publicera, eftersom den fick mig att framstå som en rotlös, promiskuös galning) skrev jag att, lika händelserika som mi...
Under några år i mitt liv, så som jag minns det nu efteråt, var jag lycklig. Tack gode Gud; jag förstod att uppskatta den där berusande, bubblande lyckan i min kropp, och upplevde varenda liten gnutt...
Jag är 31 år och har nog en kris. En trettioettårskris kanske. Eller bara en helt vanlig jävla kris. Ibland tänker jag att den pågått sedan igår eller förra veckan, ibland kommer jag ihåg att jag kri...
...förälskad i mitt jobb.Jag trodde aldrig, not in a million years, att jag skulle gilla att jobba. Då och då, ganska sällan, har jag på tidigare jobb jag haft, känt en liten gnutta gillande. Bara so...
...det är vad jag brukar kalla mig själv då och då. När jag känner mig som en liten skit, en liten myra eller något sådant litet kryp som är så litet att ingen ens brytt sig om att ge det ett namn. N...
...och tvivel. Fula ord på vedervärdiga känslor.I kombination gräver de djupa, variga, ilsket röda sår i hjärtat. Nekrotiska, aldrig läkbara sår som bara blivit djupare och djupare för var gång man ä...
...i min bloggartarm.Jag bloggar ju nästan varje dag på Syster Grön-bloggen, men ändå saknas något...något levande, Kerstin-igt. Mitt vanliga Ljuvliga liv.Nu är det inte precis så att jag lovar någon...
...under tiden som jag icke-bloggar här, skulle jag bli så hjärtanes glad om Du istället ville kika in hos mig HÄR. Välkommen!Vi finns på Facebook också! Skriv "Syster Grön" i sökrutan, gå in...
...det är superglest mellan inläggen, och jag kommenterar aldrig i några andra bloggar. Det här med inredningsblogg, som jag började med för ett par år sedan, funkar ju inte. Jag tar mig aldrig tiden...
...skrev jag dessa ord. Jag tycker de står sig i år oxå, och representerar på pricken de tankar jag hade igår kväll då jag nattade mina pojkar. Jag låg i sängen med ett barn på varje arm och lät lyck...
Jag älskar mat.Mat, detta vackra ord. Endast överträffat i skönhet av det ännu vackrare ordet buffé.Förutom kaviar på tub, senap, lever (absolut inte inräknat leverpastej - det älskar jag) och Lidl´s...
Jag upplevs inte som Sveriges absolut mest noggranna människa, utan kanske lite mer som en tankspridd slarver.Men en sak är jag väldigt noga med: alltid bädda sängen. Inget snack om saken. Trött? Spe...
Jag är en oförbätterlig förälskare.Vilket således innebär att jag, likt vilken rutinerad treåring som helst blir passionerat förälskad precis hur lätt som helst.På gott och ont har detta styrt mig, e...
Jag älskar mina syskonbarn som om de vore mina egna barn. Jag är verkligen helt tokig i dem. Hemma pratar jag ofta om dem, jag tänker på dem och drömmer om dem. Och när jag träffar dem är de som små ...
På tal om att vara okvinnlig, så blir jag aldrig särskilt kvinnlig eller feminin eller flickig. Inte som andra.Rätt som det är finner jag mig stå och hänga lite manligt mot ett skåp samtidigt som jag...
Självförtroendet är det dock inget fel på.Jag tror nog att jag skulle kunna klara av det mesta. De flesta jobb, de flesta utbildningar, de flesta utmaningar. Jag kan lite om mycket och är en fast lea...
Jag har inte världens bästa självkänsla, och insåg för en tid sedan att jag måste göra något åt den, innan jag - den jag känner mig själv som - alldeles försvann i en kvävande gröt av oro och härvor ...
...har jag fått denna fina award. Den innebär vissa skriv-förpliktelser, tack och lov, eftersom jag nästan aldrig kommer på några bra grejer att skriva.Jag vill att mina inlägg ska göra någon skillna...
..det är ändå, livet. Man tror att man valt väg, att det man gett sig in på och gjort planer för, iallafall kommer att bli...snarlikt som man tänkt sig. Iallafall snarlikt.Min väg, som jag trodde att...
...och livet är den vind som blåser mig runt.Detta har jag skrivit förut, och stämmer så väl in på de händelser som utgör min livslinje. Som vante är det bara att gilla läget, sällan kan man påverka ...
...innan gryningen.På jakt efter min borttappade blogglust har jag läst igenom massor av mina gamla inlägg och förundrats över hur otroligt lycklig jag varit under lång, lång tid. Och konstigt nog, ä...
...tänkte jag att en liten krönika kunde vara på sin plats. Januari: En man dör på ett sjukhusgolv. Inget ovanligt, men tyvärr är jag där och kan inte låta bli att drabbas av den omskakande upplevels...
...till er alla, kära, kära vänner som läser detta.Julaftonen har kommit och gått, vit och underbar blev den, och som vanligt svischade den förbi lika fort som alla andra dagar när man är...gammal. S...
...låg ett tunt täcke vit lycka på marken.Härliga, efterlängtade snö! I min, för tillfället, lite trötta själ känns ett stilla snöfall som en varm riskudde på en öm och sliten nacke.Dagen tillbringas...
...nu har jag inte skrivit i dig på hundra år.Under tiden har jag sovit den dödes sömn, och en annan kvinna har huserat i min kropp under tiden. En som inte är särskilt lycklig eller harmonisk alls, ...
You are no longer following . Undo?