Svarar på läsarnas kommentarer/frågor:

Johanna:
Hej :) Hittade hit via google :)
Ser i din presentation att du skrivit om ”behandling,utredningar och diagnoser som du kämpar med och mot”
Vad är det för diagnoser/behandlingar? Vänliga hälsningar Johanna

Svar:
Under min flik ”Om oss” > ”Om mamman” står lite kort information, bl.a.
Satta diagnoser:

• Bipolärt syndrom
• Borderline personlighetsstörning
• ADHD
• Generaliserat ångestsyndrom
• Pågående depression
• Osjälvständig personlighetsstörning
• Hetsätningsbeteende (ÄS UNS)
  (perioder av att inte kunna äta, eller behålla maten eller äta för mycket)
• Emetofobi

Möjliga/Troliga diagnoser:

• Tvångssyndrom
• Fobisk personlighetsstörning
• Tvångsmässig personlighetsstörning
• Socialfobi

De som ligger på möjliga hade jag hög ”scorning” på, men ska utredas närmre vid senare tillfälle.

Jag har gått mer än 10 gånger på DBT, mer än 10 gånger KBT och sen även en gång på MBT.
Det är de behandlingar jag gått för diagnoserna listade ovan.
Även gått behandling för missbruk för 10år sedan.

Hoppas det besvarar din fråga. :)
/Johanna

Angeline:
Hej!
Kan du berätta mer om vad som hänt i ditt liv? Menar, varför skadade du sig själv t.ex?
Jag själv har varit utsatt för mobbing i hela mitt liv. Har även blivit misshandlad av mammas ex, sexuelltutnyttjad/våldtagen av en f.d närstående o pga det så har jag skadat mig själv, har fått diagnoserna ADD och IBS och går nu utrednng för ätstörningar.

Svar:
Hej Angeline!
Jag började skära mej själv som barn, rispade med nålar och saxar redan vid 9.
Juh äldre jag blev juh djupare, fler skärsår och oftare tillfällen blev det.
Jag började skära mej för att jag hade hört en äldre tjej prata om det, hon beskrev det som att hon fokuserade på den fysiska smärtan istället för den ”inre”.
Så jag testade. Fastnade. Blev beroende av att skada mej själv för att bestraffa mej själv, för att fokusera på den istället för alla tankar och känslor.

Mobbing? Ja, jag var mobbad 1-6 och det var tunga år, men gjorde mej starkare även om det satt sina spår.
Jag kan med tacksamhet och värme säga att jag är otroligt lycklig över att ha den familj jag har.
Visst har vi haft många bråk, har våra problem, men ingen i min failj har misshandlat eller förgripit sej på mej.
Jag har blivit misshandlad av flertalet ex. Har blivit utsatt för våldtäkter (mer än en gång i yngre år och en under 2013).

Inser nu att jag inte skrivit något om våldtäkten, och nu i skrivande stund skriver jag bara mina tankar rakt av, vet inte om jag publicerar detta eller inte, det märker vi.
Börjar genast skaka i hela kroppen, fylls med rädsla och panik.

Vet att det är många vänner och även familj som läser min blogg och vill verkligen inte få dom att må dåligt.
Även om jag inte känner mej älskad av typ någon, kan t.o.m. känna tvivel att barnen älskar mej, men så vet jag att min familj, mina barn, Richard och mina vänner älskar mej för den jag är. Jag måste våga tro på det, dom säger det och jag vill inte misstro dom då jag vet hur sårad man blir när någon inte tror på vad man säger.
Så om min familj eller vänner läser detta så, förlåt.
Jag har ingenting sagt för jag vet inte hur jag ska hantera detta själv.
Vet inte hur jag skulle hantera att få era ledsna blickar, eran tröst som jag skulle höra var fyllt med sorg.
Jag har alltid varit den som mår mer dåligt för andras än mej själv, så att andra kommer må dåligt för vad jag blivit utsatt för gör mej illamående. Yr.

Skriver ingenting mer just nu, publicerar nog detta då jag hoppas att det i sin tur kan göra mej starkare.
Jag är inte ensam.

Här har ni även en anledning till att bloggingen inte är superaktiv och vissa kanske nu förstår de gånger jag betett mej konstigt.

Förlåt..