Tiden står lite som stilla..

Well, jag mår väl sådär..

Är sååå tacksam för barnen trots deras trots och alla bråk.

Så tacksam för min kärlek som står ut med mej och på något konstigt jävla vänster verkar tycka att jag är typ det vackraste och bästa som hänt honom efter hans son.
Tur är väl det (även om jag inte kan förstå hur det är möjligt) för jag älskar denna karl och han är det bästa som hänt mej efter mina två underbara mini-terrorister.

Annars är det mesta illa.
Mardrömmar. Flashbacks. Diagnoserad med PTSD igen. Var nära på att bli inlagd på psyket då min psykolog och jourläkaren blev extremt oroliga för mej i torsdags. De skrev ut mediciner som jag inte vill ta. Sover dåligt av många anledningar, svårt att sova när jag ska sova ensam utan älsklingen och alla mörka hemska tankar kryper in på mej, sen vaknar Love vid 4 och båda barnen sover konstigt. Sen la polisen såklart ner min anmälan då det gått så 4 månader sedan händelsen och jag pga att det var så mörkt i skogen inte alls kan peka ut eller knappt beskriva någon av dom. Får inga pengar då jag inte fått någon praktik än, men vet inte redigt hur jag ska kunna sköta en praktik just nu när jag mår som jag mår heller. Nästa fredag ska jag iaf påbörja behandling för PTSD, vill må bra, men vill slippa denna behandling då det går ut på att minnas och prata om händelsen så mycket som möjligt. Mår illa av bara tanken och har kräkts flera gånger denna vecka pga denna skitångest och rädsla.

Jaja, ska strax ta min väska och bege mej till cityterminalen för att ta min buss till Kalmar.
Dags för en vecka hos älsklingen med kärlek, sömn och mys. Kommer toksakna barnen som alltid.
Sen kommer jag hem och bråkar och myser med mina otämjda kids för att toksakna älsklingen.

Jaja, fick önskemål om att köra en frågostund då det hänt och händer så mycket i mitt liv just nu, så..
Alla får kommentera sina frågor så svarar jag på dom till helgen.

Hoppas alla får en bra måndag och start på veckan..
Kram