Tacksamhet!

Det här är mina barn Dante och Juno som jag älskar över allt annat här på jorden. Det tog mig 6 år, 6 missfall och en helvetes jävla skit-tid. Småbarnsåren är ju ingen barnlek det heller så det är faktiskt först nu som jag verkligen, verkligen börjat njuta av att ha barn. Minstingen har precis börjat prata och fram tittar en helt bedårande liten person som man kan kommunicera med. En dag som denna, mors dag, firar jag mig själv för att jag orkade fortsätta att försöka om och om igen. För fy bubblan vad det är värt det men absolut ingenting jag tar för givet, att få barn är en gåva och man har dem bara till låns. Tacksam är jag även för min egen mamma som lärt mig ett och annat här i livet med sitt finska jävlar anamma, hennes andlighet och kreativitet. Älskar dig!