Everydaystories | 09.12.14

Jag går med halvhjärtade steg in i köket och slänger förstrött en blick på de hemmagjorda kalenderbladen som dottern stuckit in mellan skåpet och väggen snett ovanför kaffebryggaren. Hon är snart vuxen min dotter och hon har en mogen, snygg och väldigt tjejig handstil konstaterar jag och ler lite. Det syns nog antagligen inte utanpå men inom mig känner jag leendet. I nästa sekund inser jag vad det är jag precis har läst. I morgon är det bara två veckor kvar till julafton. På pappret som dottern med inlevelse printat ut och dekorerat med glada bokstäver syns ord som lussekattsbak och pepparkakshusbyggande.

Jag känner hur mitt leende mattas av och en våg av nervös trötthet vill hoppa runt i mitten av mig. Hur kunde det bli såhär? Jag som verkligen har alla möjligheter i världen att vara ute i god tid med precis allt just i år lyfter ner min favoritmugg, en handgjord vit keramik mugg med en silverfärgad metallkant införlivad längst upp, och häller upp en halv kopp kaffe. När jag tar mjölkpaketet ur kylen, som helt plötsligt talar om för mig att den minsann skulle må bra av att städas ur innan den packas full med julmat, drar jag ett djupt andetag och tänker att det blir nog bra.

Det blir bra. Såklart :)