Skumtomtar & Caitlin Moran

Jag har tendenser av att vara trygghetsnarkoman och vad är tryggare än att en dag om året är precis likadan varje år? Julafton luktar lika, smakar lika och känns ungefär lika år efter år. Alltså, sockerstint familjemys varvat med besvikelser. Så jag jagar såklart ”christmas feeling”, vilket är problematiskt då min bättre hälft är Grinchen.

Så igår kväll överraskade jag honom med glögg, lussebullar, julmusik och bestämde att vi skulle se hela Eloise at Christmastime. Min bästa julfilm som riktar sig till målgruppen 8-12 år. Trugade även på att han skulle testa att äta en skumtomte. Det var ungefär som en treåring som inte äter upp maten och jag bah, du lämnar inte bordet förrän du smakat! Slutade med att han bara bet och sög lite på tomteluvan för att sen kasta den. Precis som en treåring.

Sen begav vi oss till Stadsteatern för att se Caitlin Moran i samtal med Sonja Schwarzenberger om hennes bok Konsten att skapa en tjej. Vi har pratat lite om Moran här i bloggen tidigare och jag kröner henne inte till någon queen. Har hon ett klockrent intersektionellt perspektiv? Nej. Är det problematiskt (= varje feminists favoritord)? Ja. Har hon ett genomtänkt klassperspektiv? Ja. Kan hon entusiasmera och fånga en publik med sitt budskap? Ja.

Jag älskar kompromisslösa feminister som förkastar ”god ton”. Men jag tror att personer som Moran kan fylla en funktion i att få in personer över feminismens tröskel. Sen när de väl kommit in i värmen så kan de fångas upp för att stöta och blöta teorier och strategier. Så kändes bra att ta med Matthew som ju sällan hamnar i sammanhang där feminism diskuteras på engelska. Samt så har hon gett mig nya perspektiv på relation mellan klass och kultur.

Ps. Idag så spelar Matthew skivor på Radio Skanstull under brunchen! Kom till Regeringsgatan 71 och ät eggs benedict.