Daltning på g?

De flesta jag känner med barn i samma ålder har slutat amma vid det här laget. Miriam är nu 9 månader och vi ammar fortfarande på dagarna. Inte mycket, men vi har kvar det. Till glädje för både mig och M. När Miriam ska sova på kvällarna ligger jag eller Jonas i sängen bredvid och håller hennes hand tills hon somnar. Det tar ganska mycket tid, oftast minst en halvtimme. Ibland när jag berättar för folk att jag fortfarande ammar, så blir jag nästan lite generad. Det kan vara därför att de som frågar formulerar sig "men du har slutat amma nu eller?". Som att det vore normen. Och visst, det kanske är så att de flesta inte ammar längre vid 9 månader.

Ibland tänker jag för mig själv: daltar vi med våran dotter? Borde vi kanske istället sluta upp med såna fjanterier som amning och att söva sin dotter, och istället lägga ner henne och bara gå ut ur rummet? Låta henne bli lite mera självständig?

Men sen tänker jag på Miriam. Hon som älskar att nypas i ansiktet och överallt annars. Hon som alltid vill upp i famnen och kramas när man tittar på henne. Hon som borrar in naglarna så djupt i min arm att jag måste bita mig i tungan för att inte skrika AJ. Hon som inte alls förstår varför mamma går ut ur rummet, att inte alls är för att lämna henne. Hon som är en väldigt go men också reserverad liten tjej, som behöver närheten och tryggheten till sina föräldrar. Och som faktiskt inte har levt längre i denna världen än 9 månader.

Nej, är det någon gång man ska få vara liten är det väl när man faktiskt är liten. Speciellt om man tydligt visar att man har behovet av att vara nära. Och som tur är, så vet man ju att närhet och anknytning till föräldrarna är det viktigaste för att senare i livet må bra och bli en stabil människa. Och då känner jag såhär: att bli självständig, det hinner vi med att lära henne senare, när hon har lite bättre nytta av det också.

(Och med detta vill jag inte säga att vårt sätt att vara är det bästa, för alla barn och alla föräldrar är olika och har olika behov. Detta fungerar dock bäst för oss.)