Homefront

Nu har Mannen varit iväg ett par dagar och en annan har kört hemmarejset på egen hand. Visst, det är inte som när kidsen var små, verkligen inte men det är ändå inget latmansgöra.
Men om jag känner mig lite småtrött brukar jag tänka på den tiden när alla barnen var små och Mannen jobbade i Uppsala i perioder. Jag jobbade 80% tror jag och rattade hela cirkusen med hämtning/lämning, laga mat, köpa mat, lägga barn, väcka barn osv. Tror att någon av tösabitarna hade hunnit börja skolan, jo så var det.
Den riktiga utmaningen kom när en av flickorna blev sjuk och jag fick fara runt mellan vårdcentral, läkarmottagning på sjukhuset och apoteket på en och samma kväll. Och hade med mig alla fyra flickorna. In och ut i vår stora folkabuss som jag rattade runt. Den kvällen var jag så värd min kopp te i soffan.
Ah, det var då det.
Nu är de ju stora och det är annat att tänka på.