The time has come again, slowly walking down the steps, to where she would have been, if only they were seventeen.

Kan tycka det är helt knasigt hur mycket vädret påverkar mig. För ett par veckor sedan hängde en kronisk dimma över staden och jag gick runt och var apatisk och gråtfärdig av ångest. Nu skiner solen, jag har fått fräknar och ett hundra miljoner gånger lättare hjärta.

Nu ska jag redigera bilder från Berlin, ni ska få se sen!