Fem stycken från en tisdag.

Igår på förmiddagen knackade Linn på dörren hemma hos mina föräldrar. Hon visades in såklart och vi dukade upp brunch på massor bra saker i solig matsal (sånt som föräldrar skaffar sig då barnen flytt fältet). Vi åt och tog igen och allt var som alltid förut. Sen dukade vi undan och tog fram datorerna, jobbade (hon), bloggade (jag) och pratade sådär sporadiskt om allt och inget. Att bara umgås som om vi hade all tid i världen att alltid hänga är guld värt, även om sanningen är den att vi har mindre än tre dygn.

Senare på dagen träffade jag Dylan och Maria också, vi drack kaffe och åt middag. Att säga adjö var nästan det bästa av allt för det var inte några ångestladdade när-kommer-vi-ses-igen-kramar utan bara flyktiga hejdå-vi-ses-imorgon-vinkar.

Avslutade dagen med att gå på teater med min syster. Se ca 1 miljon bekanta ansikten i publiken och stirra sig gråtmild på Esplanadens glittrer utanför fönstret. Ändå fint.