2013 års allra bästa läsupplevelser

Något jag märkte när jag gick igenom årets lästa böcker och kikade tillbaka på årsbästalistan 2012, var att jag inte hade alls lika många eller lika tunga favoriter 2013 som 2012. Visserligen upptäckte jag 2012 både Wolf Hall, Sunshine, Fledgling och Alias Grace och det är ju svårt att leva upp till någon av de läsupplevelserna. Men kanske hade det också något att göra med att 2013 var det största Pluggår jag haft sedan 2008 och även året då jag fick återfall och började läsa på 150% medan jag också jobbade, något jag inte heller gjort på fem år. 2013 var alltså året då de där tjocka böckerna jag bara längtar efter att läsa (men gärna vill ge lite tid) fått vänta och stå på sidan för ungdomsböcker och grafiska romaner. Kanske blir 2014 året då jag äntligen läser Bring up the Bodies, MaddAddam Trilogy och The Stand - topp tre på just den listan.

Nåväl. Jag läste ändå bra böcker, inte tu tal om saken.

Bästa nya författarupptäcken 2013 var helt klart Jeanette Winterson. Jag läste The daylight gate och Written on the body och

älskade. The Daylight Gate för att den på ett så hisnande mörkt och tungt sätt berättade om häxprocesser i England och Written on the body för att den utmanar de sociala ramarna och berättar så brinnande om kärlek att det är svårt att inte beröras även om den inte tror på det man själv tror på.

I myllret av de grafiska romaner jag läste var serien Locke & Key (ett album kvar!) av Joe Hill (författare) och Gabriel Rodriguez (illustratör) helt klart bäst – en odyssé i gotiska gamla hus, gamla hemligheter och fina skräckillustrationer. Andra fina upptäckter i kategorin var Zelda och Love Hurts.

Bland skräckisarna toppar The Woman in Black, med sin klassiska spökhistoria som fick mig att hoppa högt, och Svulten, som också var den bästa vampyrbok jag läste 2013. Blodig, vackert skriven och underbart gotiskt mörk – en berättelse om människors hunger efter lycka och makt lika mycket som om vampyrers hunger på blod.

En bit svensk historia berättades det om i Jonas Gardells serie Torka aldrig tårar utan handskar, av vilken jag läste Sjukdomen och Döden 2013. Fantastiskt skrivet om AIDS-utbrottet i Sverige på 1980- talet, Gardell i sin skönlitterära höjdpunkt, och så viktig. Vägen mot Bålberget gick ett stycke längre bak i historien och berättade om häxbränningarna i Sverige på 1600- talet, men märkligt nog handlade båda böckerna om hat mot människor som gör annat eller är annat än massan. Skrämmande. Skrämmande var också Maria Svelands bok Hatet, om antifeminism idag i Sverige. Inte bara en av de viktigaste fackböckerna utan också en av de viktigaste böckerna 2013, helt klart.

Det blev mycket ungdomsböcker läst i år. Många var bra, andra ännu bättre. En av dem berättade en historia som var sådär fin och lite svår men ändå inte behövde komplicera det så mycket för att vara bra – det var Sofia Nordins Det händer nu.

Jag läste också mycket fin fantasy. Den bästa ungdomsfantasyn jag läste 2013 var helt klart serien Skämmerskans barn av Lene Kaaberbøl, en serie som inte bara är spännande och välskriven utan också utmanar traditionella könsroller inom fantasy. Jag kan i samma andetag inte låta bli att nämna Fire av Kristin Cashore, andra boken i Graceling Realm och en bok som jag tyckte på ett väldigt hemskt sätt illustrerade svåra problem i vår egen verklighet.

Jag vill också avsluta dels med en fantasybok, dels med en ungdomsbok. Det här året har, som redan nämnts, kantats av ungdomsböcker och fantasyböcker och vad är då mer passande än att det faktiskt var en fantasybok och en ungdomsbok som stod för två av de tre bästa läsupplevelserna 2013, för mig?

American Gods

Fantastiskt skriven, fantastiskt berättad, en fantastisk historia. Neil Gaiman skriver kontrastrikt och fantasinfullt om dåtidens gudomar och nutidens tillbedjan, om människors tro förr och människors tro nu.

The Fault in Our Stars

John Greens historia om Hazel och Augustus fick mig att gråta, skratta, gråta och skratta om och om igen. Det här är nämligen en bok som berättar om svåra saker på ett sätt som är både sorgligt och roligt, men framförallt känns äkta. Ett sätt som inte är klyschigt men som ändå känns sant. Ett sätt att berätta som tar fantasin på största allvar.

The Daylight Gate

Ja. Jag måste nämna den igen. The Daylight Gate var en av de allra bästa böckerna jag läste 2013.

Postat i:Listat