Dagarna som går

På Julibacken sitter jag i radioskugga. Ibland fungerar uppkoppling och åtkomst av ett nätverk. Ibland inte. Så jag försvinner då och då, men är tillbaka snart igen.
Vi har kört stora lass med möbler och grejor och börjar så smått komma i ordning på den gamla råvinden. Mycket kvar så klart. Detaljer och lull-lull. Det roliga ni vet. Men vi är på plats och just nu är just det, det enda viktiga. Att vakna av sirliga strålar av en mild och morgonpigg sol. Att se det fina i det enkla och att somna till en tystnad endast ledsagad av syrsornas stilla sång. Det är fint. Och lugnt. Stilla. Och vårt. Bara vårt.
Jag har målat i en evighet men nu är det roligheterna kvar. Kuddarna och småsakerna. Piffet och puffet. Ja det där fixandet som engagerar. Men vi skyndar långsamt. Tar vad vi har. Gör ett skrivbord av en ladugårdsdörr. Fixar en ljusstake av en tegelpanna. Målar en ram och behåller den tom.
Sedan schamponerar vi oss vid bryggkanten för att vi inte har något badrum än och pratar om gamla fönster och nya fiskedrag. Barnen fångar skrattandes några abborrar att skicka tillbaka till havet efter noggrant studerande i hinkens fälla. Vi samlar snäckor och ser en säl ute till havs. Just sånt gör vi nu. Och badar ännu mer, försöker hopplöst ta fast allt för snabba gräshoppor och tittar på vackra trollsländor som sveper in över hallonbuskarna. Busar med det bästa vi har eller läser sagor för desamma - om cirkusar, skepp och detektiver.
Allt sånt gör vi. I denna ljuva sommartid. De bästa dagarna. Dagarna som går.
Kram Jes ♥