Progressivt

Testade ett nytt löpupplägg igår. Ja inte så att det är nytt för mänskligheten precis, men jag har inte testat innan. Nio kilometer där varje kilometer skulle gå fortare än den föregående och den sista skulle avslutas i 4:35-fart.

Jag var galet nervös innan, för 4:35 känns snabbt för en traktor. Dessutom visste jag att jag skulle få motvinden emot mig på slutet. Jag hade inte behövt oroa mig. Post-fjällmara-ben springer gärna 4:35. Det var värre med 5:20. Att springa sitt fortaste är ju på något vis enklare än att springa lite mittemellan. Hade programmerat Garmin att hålla farten till mig, och han skrek må ni tro. För fort eller för sakta men aldrig någonsin lagom. Hur svårt kan det vara? Jaja, resultatet blev som tänkt i alla fall. Här är lite roliga grafer: